Tonar ner farorna med AI

Du är smartare än din dator. Foto: Shutterstock

Det allra svåraste för AI är kanske det enklaste för en människa – och vice versa. I ”Kan AI tänka?” resonerar Peter Gärdenfors kring skillnaderna mellan mänsklig och artificiell intelligens.

Det är höst och du kör bil på en skogsväg genom en skog. Det blåser rejält och trädens grenar svajar fram och tillbaka ovanför vägbanan. De gula, gröngula, orangea och röda löven faller ner på vägen. Så länge ingen av grenarna faktiskt knäcks och landar på vägen vet du – som förare – att alla dessa objekt som svajar och rör sig över vägbanan inte utgör någon fara för körningen. Detta vet du underförstått.

En artificiell intelligens (AI) kan inte förstå detta eftersom den inte har en kropp, inte besitter känsel och aldrig har hållit ett höstlöv i handen. Dess intelligens, hur den än definieras, saknar taktila erfarenheter. En AI som styr en bil kategoriserar visserligen blixtsnabbt tusentals objekt som den ser genom kameror, men dess förståelse för löven och grenarna är ofullständig.

Ett omotiverat plötsligt stopp är därför inte ologiskt för AI. Den kan ordet ”löv” men saknar en tredimensionell och erfarenhetsbaserad kunskap om vad ett löv innebär i den fysiska verkligheten. Är denna distinktion verkligen betydelsefull för att förstå skillnaden mellan människa och AI?

Helt central, skulle kognitionsforskaren Peter Gärdenfors svara. Hans bok har titeln Kan AI tänka? En med innehållet mer överensstämmande, men kanske inte lika säljande, boktitel vore: Sådan är människans intelligens och därför saknar AI densamma.

Några av de för AI svåraste handlingarna är kanske de enklaste för en människa – att röra sig i världen, gå, springa, verka i ett socialt sammanhang och läsa av andra människor. Dessa handlingar låter väldigt triviala. Men det är handlingar som kräver kunskap inhämtad från en lång rad sinnesintryck. Omvänt är de handlingar där AI övertrumfar människan, som att spela schack, göra beräkningar eller söka igenom texter efter specifika avgränsade begrepp, inte beroende av någon erfarenhet av att växa upp, röra sig eller leva bland andra människor.

Gärdenfors hävdar att beskrivningar av hjärnan som en maskin eller dator leder tankarna helt fel. Udden är riktad mot filosofen Nick Bostrom och fysikern Max Tegmark, som båda varnar för vad som händer när AI närmar sig det som kallas artificiell generell intelligens.

Gärdenfors tonar ner hotet. Han menar att eftersom olyckskorparna inte har definierat den mänskliga intelligensen tillräckligt tydligt blir också deras definition av AI ofullständig och överdriven. Att AI skulle vara en imitation av mänskligt tal och språk är något av en illusion. Förtrollningen handlar om att vi gärna vill se mänskliga drag i både maskiner och djur. Det är en sak att låta som en människa. Det är en helt annan att planera, skapa målsättningar, interagera med omvärlden och andra människor.

Peter Gärdenfors inlägg i samtalet är på flera sätt lugnande – en AI kan vara tränad på mänsklighetens samlade ord, siffror, beräkningar, ljud och video men ändå begå fullkomligt elementära fel som ett mänskligt barn inte skulle göra. Förklaringen, menar Gärdenfors, är att mänsklig intelligens är en syntes av sinnesförnimmelser som syn, hörsel, känsel, lukt och smak.

Populärt

Det löser sig inte

New Public Management lär oss att misstro allt och alla. Men varför ska vid då sätta vår lit till dess modell?

Vi talar inte bara med en annan människa, vi ser – och upplever – sammanhanget, tonen, ansiktsuttrycken, kroppsspråket. Små variationer i tonalitet, uttryck, dialekt och mycket annat förmår människan att tolka blixtsnabbt. Detta kan inte en AI göra, trots att den kommer ihåg varje stavelse ur Bibeln.

Förklaringen är att erfarenheten av att leva ett helt liv i en kropp – med allt vad det innebär – är en central del av vad det innebär att vara människa. Det är detta som utgör kärnan i vår ”generella intelligens”. Därför blir diskussionen, menar Gärdenfors, om tidpunkten då AI närmar sig artificiell generell intelligens (AGI) vilseledande.

Gärdenfors kritik mot flera tongivande AI-forskare är att de betraktar intelligens som en samling disparata fenomen, var för sig. Men människans intelligens är sammansatt. Gärdenfors är förvisso övertygad om att AI är ett av de mest kraftfulla (men samtidigt farliga) verktyg människan kan bruka. Men för att förstå vilken sorts intelligens AI besitter måste vi först förstå människans och djurens intelligens. Trots att resonemanget låter självklart saknas det påfallande ofta i samtidens upphetsade diskussioner. 

Adam Cwejman

Adam Cwejman är politisk redaktör i Göteborgs-Posten.

Mer från Adam Cwejman

Läs vidare