Kemi Badenoch, dotter till nigerianska föräldrar, född i sydöstra London för 44 år sedan, blev i början av november ny ledare för Storbritanniens konservativa parti. Hon fick 56 procent av partimedlemmarnas röster, medan förre mi­grationsministern Robert Jenrick fick nöja sig med 44 procent.

Fram till 1960-talets mitt höll det konservativa partiet i Storbritannien inte på med något så stökigt och oförutsägbart som val för att utse sina ledare. Efter överläggningar i slutna rum mellan grå eminenser, gärna med erfarenhet från cricketplanerna på Eton, tillkännagavs plötsligt vem som skulle ta över. Man brukade säga att den nye ledaren ”trädde fram”.

Efter att den 14:e earlen av Home trätt fram 1963 lämnat adelskapet bakom sig och som Alec Douglas-Home raskt förlorat parlamentsvalet 1964 bestämde man sig emellertid för en försiktig modernisering. Framgent skulle de konservativa ledamöterna av underhuset utse sin ledare i en öppen process. Partiet, som vid den här tiden var en väldig folkrörelse med över två miljoner medlemmar, hade ingen direkt talan. I Sveriges grundlag sägs att all offentlig makt utgår från folket, i brittisk tradition sågs parlamentet som demokratins innersta kärna.

1965 fick Edward Heath stöd av drygt hälften av kollegerna och blev ny tory­ledare.

Efter att Tony Blair vunnit sin jordskredsseger 1997 och förkunnat Cool Britannia blev det för svårt för tories att säga nej till bredare delaktighet och man gick över till dagens system. Genom successiva omröstningar i parlamentsgruppen vaskas två kandidater fram. Sedan får medlemskåren sista ordet genom att välja mellan de båda.

Det kan ha sina sidor med direktdemokrati i politiska partier, eftersom medlemmar brukar vara betydligt mer ideologiskt övertygade än väljarna i allmänhet och gärna utser kandidater som är samma andas barn. Så också i tories. För fem år sedan ville två tredjedelar av medlemmarna ha brexitivraren Boris Johnson och bara en tredjedel utrikesministern Jeremy Hunt. Tre år senare ratades den teknokratiskt lagde finansministern Rishi Sunak till förmån för den yvigare Liz Truss, som fick avgå efter 50 dagar sedan hennes regering lagt en hårt kritiserad budget med stora och ofinansierade skattesänkningar.

Även 2024 satsar medlemskåren på det djärvare alternativet. Kemi Badenoch är ofta i hetluften och intresserar sig särskilt för den sorts kulturfrågor som gärna leder till laddade kontroverser. Hon är den första svarta ledaren för ett stort parti, men det har hänt väldigt mycket på kort tid i brittisk politik vad gäller synen på etnisk bakgrund, och jag tror att hennes ursprung kommer att ha rätt begränsad betydelse jämfört med hennes övriga egenskaper.

Hon är en tuffing som inte räds bataljer och van vid prövningar även utanför politiken: Hon har drillats på nigeriansk internatskola och har en skotskättad make som lagar haggis från grunden. Hon uttrycker förvåning över att så många välutbildade britter gärna baktalar sitt land och sin hi­storia och faller undan för identitetspolitisk aktivism. Frihetens och den goda ordningens värden måste försvaras. För två år sedan publicerades en artikel av henne här i Axess och där skriver hon typiskt:

”I den nya åsiktstyrannens verklighetsuppfattning behandlas vardagslivet som en förtrycksstruktur som i sin tur måste bemötas med aggression. Att tolerera befintliga strukturer är liktydigt med att stödja detta förtryck. Slagordet ’vit tystnad är våld’ sammanfattar perfekt denna inställning, där åsikten att andras frihet ska tolereras målas ut som intolerant. En ond cirkel av ökande fientlighet och polarisering blir följden.

De nya åsiktstyrannerna anser att frihet är en bluff som låter dominanta grupper förtrycka marginaliserade. Individens frihet påstås vara en illusion.

Populärt

Det löser sig inte

New Public Management lär oss att misstro allt och alla. Men varför ska vid då sätta vår lit till dess modell?

Sharon Rider Tema 2021 2

Vi måste bekämpa denna uppfattning […] Någon lösning på vår tids stora problem finns inte om vi mister tron på vår historia och berättelsen om den västerländska liberalismen.”

Hennes kampanj har varit vag vad gäller policy, vilket hon motiverar med att partiet behöver klargöra sina principer och bygga förtroende innan det är dags för detaljerade förslag. Och så ska man grilla regeringen! Som andra politiska ledare kommer hon att behöva jämka sig och anpassa sina budskap, men det är svårt att tro att hon kommer att dagtinga med sin starka motvilja mot allt som kan kallas woke och innebär att man sätter grupptillhörighet framför enskilda människor.

Hon har motiga dagar framför sig, men den som följer hennes gärning kommer knappast att ha tråkigt.