Inget land i världen är så hotat som Turkiet. Så låter det i alla fall om man lyssnar på president Recep Tayyip Erdoğan.

Listan över hoten är lång: kurder, armenier, kritiska journalister, religiöse ledaren Fethullah Gülen, arga twittrare, Israel, USA och jihadister (sedan de slutat få turkiskt stöd).

Mindre känt är att regeringen i Ankara försöker neutralisera ytterligare tre allvarliga hot mot Turkiet: rödräven, rådjuret och fåret.

Ja, det är faktiskt sant. Turkiets regering har fattat beslut om att ändra de vetenskapliga namnen på dessa djur.

År 1758 publicerade Carl von Linné sitt verk Systema Naturae. Sedan dess har Linnés taxonomi varit den vetenskapliga ryggraden i systematiseringen av världens djur och växter. Steg för steg har nya arter eller varianter av redan upptäckta lagts till i klassificeringen. En del av dessa arter har regionala beteckningar, och det är där skon klämmer för Erdo˘gan.

De latinska namnen för arterna rödräv och rådjur samt släktet får i Linnés klassifikation är Vulpes vulpes, Capreolus capreolus respektive Ovis. De två förstnämnda finns i flera olika varianter eller underarter och fårsläktet innehåller ett flertal olika arter. När den ryske zoologen Konstantin Satunin fann flera varianter av räv i Kaukasus och söderöver för drygt hundra år sedan fick en av dem namnet Vulpes vulpes kurdistanica. Året var 1906.

Tio år senare, 1916, fann zoologen W Blackler rådjur i Kaukasus, snarlika dem som finns i Alperna och Karpaterna i Europa. De kaukasiska rådjuren fick namnet Capreolus capreolus armenius. Tre år därefter, 1919, fann Nikolai Nasonov vildfår i samma område, vilka fick namnet Ovis armeniana.

Arts-/underartsbeteckningarna kurdistanica och armenius/armeniana har varit vetenskapligt godkända för dessa djur sedan dess. De kan jämföras med exempelvis åsjordfly och hönsbär som bär hänvisningar till Sverige: Spaelotis suecica (Aur.) respektive Cornus suecica (L.).

Men så en dag i mars 2005 kom ett pressmeddelande från miljö- och skogsdepartementet i Ankara: ”Tyvärr finns många arter i Turkiet som fått sina namn på grund av onda avsikter. Dessa onda avsikter blir uppenbara eftersom arter som bara upptäckts i vårt land fått namn som går emot Turkiets enhet.”

Det är ett intressant uttalande. Dels kan man rimligen ifrågasätta om dessa djur endast finns i Turkiet. Jag såg till exempel en räv på en parkering i Huddinge häromdagen. Ovis-arter och Capreolus capreolus har också äldre referenser till Kaukasus, vilket svårligen kan påstås ligga i Turkiet.

Därtill fick djuren sina regionala beteckningar flera år innan republiken Turkiet ens utropats 1923.

Men sådant är överkurs för regeringen i Ankara. Man ändrade istället namnen på djuren. Vulpes vulpes kurdistanica klumpades ihop med nominatarten Vulpes vulpes. Ovis armeniana döptes om till Ovis orientalis anatolicus och Capreolus capreolus armenius slogs ihop med nominatunderarten Capreolus capreolus capreolus.

Turkiets politisering av latinska djurnamn har inte lett till någon förtjusning i forskarvärlden. I en katalog över däggdjur i Kaukasus, utgiven av Georgiens Nationalmuseum, listas de vetenskapligt vedertagna namnen på djuren. Under dessa finns fotnoter:

”Den turkiska regeringen har ändrat de latinska namnen på flera djur för att ta bort referenser till Kurdistan och Armenien. De gamla namnen hotade Turkiets enhet, slog Turkiets miljö- och skogsdepartement fast.”

Där nämns också att Andrew Polaszek, generalsekreterare för Internationella kommissionen för zoologisk nomenklatur (ICZN), klargör att det är förbjudet (verboten) att ändra arters namn av politiska skäl. Samtidigt behöver inte ändringarna bryta mot reglerna eftersom de nya namnen är vetenskapligt godtagbara alternativ.

Detta försök att politisera taxonomin är förstås bedrövligt. Det visar på ett konspirativt tänkande, där varje hänvisning och referens till Armenien och Kurdistan påstås vara ett angrepp på Turkiet. Detta trots att termen Kurdistan har använts med säkerhet sedan 1100-talet, alltså i ungefär 900 år.

Denna incident hjälper oss samtidigt att förstå den mentalitet som präglar president Erdo˘gan och hans styre. Om man med sådan nitiskhet jagar hundra år gamla djurnamn är det inte så konstigt att man också stänger tidningar och fängslar oppositionella.

Men reaktionerna från EU uteblev. Istället godkände Bryssel under pompa och ståt kapitel 25 i anslutningsprocessen. Avsnittet bär titeln ”Vetenskap och forskning”.

Slutsatsen är att Erdoğans konspirationsteorier även syns i detaljerna. Och att Carl von Linné vänder sig i sin grav.