Don’t mention the war. Jag kan fortfarande höra pappa skratta och se hur han slog sig på knäna där i soffan när John Cleese i Basil Fawltys gestalt fick ett sammanbrott inför de tyska gästerna på pensionat Fawlty Towers. Vi hade sett den inspelade serien så många gånger att VHS-bandet började bli slitet. I vissa avsnitt gjorde avnötningen att det blev en suddig bild, men inte i det om de tyska gästerna. Och inte heller i det avsnitt då Basil avslöjas i en garderob i en kvinnlig gästs rum och förklarar det hela med att han var i färd med att checking the walls och knackade på väggarna, som en läkare på en bröstkorg.

Det är en speciell senhöst och en vinter med serien Pang i bygget som ofta letar sig fram från min minnesbank – även om ordet speciell och dess synonymer inte räcker till. Det är femton år sedan nu och pappa var döende i cancer. Jag hade smä...