Efter flera års forskning om regionerna i Europa delade jag meningen att en stegvis ökad politisk integration borde föregå etablerandet av en valutaunion.

Medan de sydeuropeiska befolkningarna med förtjusning såg fram emot samma pengar som det ”ekonomiska lokomotivet” Tyskland var tyskarna skeptiska. För dem var det svårt att skiljas från D-marken med dess positiva symbolvärde – efterkrigstidens framgångsrika ekonomiska utveckling och politiska normalisering och återförenandet av de två tyska staterna.

En av de mest stridbara ekonomerna, professor Max Otte, förutspådde redan 1998 att euron skulle leda till en legitimationskris inom EU. Men istället för att lyssna på skaran av kritiska finansexperter däribland chefen för tyska Bundesbank, Karl Otto Pöhl, som avskrev valutaunionen som en ”befängd id&...