Hur kommer det sig att anti-amerikanism, som saknar stöd inom islam, har kommit att bli ett centralt tankegods inom islamistiska rörelser? En viktig person i sökandet av svaret på frågan är Muslimska brödraskapets ideolog Sayyid Qutb (1906–1966). Qutbs böcker inspirerar än idag den islamiska regimen i Iran och terrororganisationen Islamiska staten. Mellan 1948 och 1950 befann sig Qutb, som var egyptier, i USA och skrev därefter ett känt anti-amerikanskt verk The America I Have Seen. I boken beskrev han USA som ett land som är präglat av förföriska kvinnor och amoralisk jazzmusik. Han förfasades även över landets frihet.

Qutb utvecklade en konspirationsteori som har kommit att bli betydelsefull för islamistisk terrorism, nämligen kriget-mot-islam-konspirationen. Den återfinns i hans korantolkning I skuggan av Koranen. Där använde sig Qutb av korancitat kombinerat med konspirationsteorier såsom Sions vise protokoll för att hävda att det pågår ett krig mot islam som amerikaner deltar i men som huvudsakligen leds av judar.

Sayyid Qutbs fokus har främst varit att sprida idén om att revolutioner är nödvändiga för att kunna upprätta en islamisk stat och att detta innebär störtandet av regimerna i Mellanöstern. Dessa idéer användes för att få till stånd och för att rättfärdiga den islamiska revolutionen i Iran 1979. Sayyid Qutb inspirerade även Sahwarörelsen som växte fram i Saudiarabien på 1960-talet och som Sayyid Qutbs bror, Mohammed Qutb, blev en framträdande del av. Sahwarörelsen bestod främst av det syriska Muslimska brödraskapet i exil, och de fick ett väldigt stort inflytande över utbildningsväsendet i Saudiarabien.

Mohammed Qutb kom senare att bli Usama bin Ladins mentor och Sahwarörelsen inspirerade al-Qaidas framväxt. Det var under kriget mot Sovjet i Afghanistan som al-Qaida växte fram och det var även där som bin Ladin övertalade al-Qaidaledaren Zawahiri att överge Sayyid Qutbs fokus på de inhemska regimerna och istället attackera ”ormens huvud”, nämligen USA. Två inflytelserika Sahwaledare som även var bin Ladins lärare var Salman al-Awdah och Safar al-Hawali. al-Hawali uppskattades av bin Ladin eftersom han förmedlade en polariserad bild av världen där islam stod för den rätta tron och USA stod för styret av en bredare västerländsk sekularism. Detta ledde även till att al-Hawali blev omnämnd av Samuel Huntington i hans berömda tes om civilisationernas krig. bin Ladin blev med tiden alltmer militant och började propagera att våld mot amerikaner är legitimt då USA motsatte sig Sahwarörelsen; Sahwaföreträdare blev i perioder fängslade i Saudiarabien och detta sågs som något USA låg bakom.

Islamister hävdar ofta att judar styr över USA; denna föreställning kan härledas till Qutb som i sin kända korantolkning utvecklade konspirationsteorin om kriget mot islam. På så sätt försökte han ge antisemitismen en religiös legitimitet. Men det är de mer samtida islamisterna som al-Hawali som har bidragit till utvecklandet och spridandet av USA-hat bland islamister.

al-Hawali hävdade bland annat att judar styr USA:s regering, ekonomi, medier och politik. Han menade även att judar använder kristna amerikanska presidenter såsom Bush som marionetter för att kontrollera USA och för att verka utan att synas. Här har islamister utvecklat en antisemitisk föreställning om att kristna och USA är ombud åt judar i kriget mot islam. Detta är en föreställning som senare antagits av Islamiska staten. Men det är främst två hi­storiska skeenden som har kommit att bli centrala för utvecklingen och intensifieringen av anti-amerikanismen inom sunnitiska islamistiska rörelser, nämligen Kuwaitkriget och Irakkriget.

När Saddam Hussein invaderade Kuwait år 1990 innebar det att irakiska trupper stationerades vid Saudiarabiens gräns. Detta ledde till att Saudiarabien fick hjälp av amerikanska trupper som skyddade den saudiska gränsen för att förhindra Saddams aggression. Valet att ha amerikanska trupper i Saudiarabien gjorde att Sahwarörelsen blev rasande och anti-amerikanismen kom att allt tydligare bli en stark politisk ståndpunkt inom rörelsen. Det var främst religiösa skäl som angavs för den islamistiska rörelsens anti-amerikanism: nämligen att det går emot islam att ha amerikanska trupper i Saudiarabien eftersom landet är heligt för muslimer, och amerikaner anses vara otrogna.

Detta innebar att al-Awdah bad den saudiska kungafamiljen att återvända till ”det sanna islam”. Mellan 1994 och 1999 fängslades al-Hawali och al-Awdah och bin Ladin deklarerade att detta var ett brott som kung Fahd hade verkställt å USA:s regerings vägnar som en del av ”en judisk kampanj för att förnedra det muslimska folket”. Detta uttalande visar hur tätt sammankopplat USA-hatet är med antisemitismen.

Den 23 augusti 1996 publicerade bin Ladin en deklaration om jihad mot ”amerikanerna som ockuperar de två heliga platsernas land”. Efter att ha betonat muslimernas lidanden på grund av ”sionist-korsfararnas” allians, beskrivs ”ockupationen av de två heliga platsernas land” som ”den största av alla dessa aggressioner” av bin Ladin. I februari 1998 utropade han den internationella islamiska fronten mot judar och korsfarare och utfärdade en fatwa som sade att ”varje muslim som är kapabel att göra det har den personliga plikten att döda amerikaner och deras allierade, oavsett om det är civila eller militär personal, i varje land där detta är möjligt”.

Terrordåden den 11 september 2001 var en konsekvens av USA-hatet bland islamister. Attackerna organiserades av bin Ladin och med tiden erkände han sin delaktighet i dem. Sahwarörelsens ideologi påverkade bin Ladins anti-amerikanism men även hans dagliga liv. Han levde ett asketiskt liv som uppmuntrades av Muslimska brödraskapet; han hade bland annat inget kylskåp eller luftkonditionering hemma och uppmanade sin familj att dricka så lite vatten som möjligt. Denna asketism baserade sig på en antisemitisk uppfattning om att konsumtion skulle gynna den ”globala judiskkontrollerade ekonomin”. Vidare uppmanade bin Ladin muslimer att inte köpa amerikanska produkter eftersom dess intäkter skulle gå direkt till ”judar som slaktar våra bröder”.

I samband med Irakkriget 2003 utfärdade Sahwarörelsen en deklaration där de hävdade att USA:s mål med Irakkriget var att förstöra den muslimska identiteten i regio­nen och ersätta den med amerikansk kultur, liksom att ”ockupera regionen med mer krig och oro för att skydda Israels säkerhet och krossa det palestinska upproret”. Kriget kallades en ”kristen-­sionistisk imperialistisk komplott” och ett ”nytt korståg”.

Sahwarörelsen islamiserade motståndet mot USA genom att hävda att de amerikanska trupperna inte kunde befinna sig i muslimska länder under Kuwaitkriget. Denna antiamerikanska ­uppfattning om att amerikaner inte får vistas på muslimsk mark ledde i sin tur även till terrorism efter USA:s invasion av Irak och terroristattacker mot amerikanska trupper. Det var IS-grundare Zarqawi som ville, och lyckades med, att starta ett inbördeskrig i Irak genom att rikta självmordsbombningar mot shiamuslimer som ansågs samarbeta med amerikaner och amerikanska trupper.

Irakkriget tydliggjorde affiniteten mellan islamistiska terrorister och vänsterkretsar på ett flertal sätt. Den terrorism som islamister utsatte amerikanska styrkor och den irakiska civilbefolkningen för beskrevs ofta som ett ”motstånd” mot USA:s ”imperialism” i Mellanöstern, snarare än som ett urskillningslöst dödande som hade en ideologisk historia och ett totalitärt ideologiskt mål: en islamisk stat.

Det är denna idé om det legitima våldsamma motståndet mot USA som än idag präglar vissa vänsterkretsar och flertalet forskare som följer den postkoloniala skolan och kritiska studier såsom kritiska terrorismstudier. Detta synsätt kunde även noteras efter Hamas 7 oktober-attack då förklaringsmodellen bland dem som stöttar islamism och i vissa vänsterkretsar var att det var en motståndshandling mot Israel, och där man i vissa fall även har beskyllt Israel för att ha stått för dödandet. Det är en övertygelse där människolivet värderas eller ses som värdelöst baserat på vilka som är offren och var de kan placeras i ett ideologiskt tankegods. Denna politisering av identiteter som drivs på av islamister och vissa vänsterkretsar innebär en farlig utveckling där distinktionen mellan civila och förövare suddas ut och där acceptansen för politiskt våld blivit alltmer vanlig.

Författaren John Rosenthal menar att det finns en ideologisk koppling här. För det första konstaterar han att de islamistiska rörelsernas starka antiamerikanska idéer inte har någon grund i traditionell islam. Istället är det samma antiamerikanism som hos de socialistiska rörelserna i Europa. Vidare betonar Rosenthal att framträdande personer inom de islamistiska rörelserna, såsom Said Ramadan och Hassan al-Turabi, har studerat på europeiska universitet. John Calvert menar även att Sayyid Qutb inspirerades av europeiska revolutionärer som Lenin, bland annat i sin övertygelse om att det behövs en elitkader av revolutionärer för att idealsamhället ska kunna växa fram. Socialistiska rörelser har alltså även inspirerat islamistisk ideologi och terrorism. Delar av vänstern och delar av islamismen förenas i sin tro på revolution och tron om att politiskt våld bör ses som ett legitimt motståndsmedel mot USA och dem som man anser är förtryckarna.

Vissa idéer som liknar kriget-mot-islam-konspirationen återfinns även hos delar av vänstern när de motsätter sig ”amerikansk imperialism”, som de menar är en krigföring mot civilbefolkningar för kapitalistiska intressen. Synsättet kan även få extrema konsekvenser som sympati för diktaturer såsom Saddam Husseins.­ Det är en form av USA-hat som inte kan medge några positiva aspekter av att Irak blev av med en brutal diktator. Även efter Irakkriget och IS fall så har ett flertal vänsterintellektuella valt att föra fram tesen att det var USA:s fel att IS växte fram i Irak. Det visar på en stark antiamerikansk världsbild och en syn på ­muslimer där dessa endast är offer för USA:s politik och inte anses ha en egen drivkraft. Man bortser också från den islamistiska ideologins betydelse för terrorismens framväxt.

I denna vänster som förenas med islamister finns idag en totalitarism, ett våldsstöd och ett förakt för mångfalden av perspektiv som även återspeglas i USA-hatet. Det är ett hat som i grunden är riktat mot landets frihet och mångfald av människor och perspektiv.

Professorn Edward Said har haft en stor roll i förmedlandet av postkoloniala perspektiv inom universitetsvärlden. Han hävdade bland annat att palestiniernas situation är orsaken till deras och andra muslimers antisemitism. I detta synsätt betraktas antisemitism mot judar och det våld som följer av det som en form av politiskt motstånd, vilket berövar det alla andra former av social, ideologisk och historisk betydelse.

Den underliggande idén om det skyldiga USA (och Israel) och det ”goda motståndet” är inte bara förenklad utan riskerar också att ge legitimitet åt islamistisk ideologi, eftersom denna dikotomi är mycket lik den som islamisterna utgår ifrån i konspirationsteorin om kriget mot islam. Genom att betrakta islam, Mellanöstern och USA på samma sätt som islamisterna förnekar de postkoloniala teoretikerna dessutom Mellanösterns och USA:s heterogenitet.

De två regionerna har på så sätt kommit att bli en nidbild av den egna revolutionsromantiska världsbilden. Den franske filosofen Daniel Sibony hävdar att motståndsteorin i själva verket är ett tecken på en paternalistisk och nedlåtande inställning till ­muslimer. Sibony spårar detta till den koloniala mentaliteten om att inte förvänta sig att folken i Mellanöstern och andra delar av världen ska leva upp till samma förväntningar på mänskliga rättigheter och civilkurage som det civiliserade väst.

Postkolonialismen har på så sätt, i vissa avseenden, kommit att bli en fortsättning på orientalismen genom sitt stereotypiserande av USA, dess likgiltighet för judars liv och dess syn på muslimer som enbart offer för USA och västerländsk kolonialism. Den postkoloniala och den islamistiska identitetskonstruktionen är därför slående lika, eftersom de båda konstruerar muslimer som antingen offer eller våldsamma ”försvarare”, där USA alltid ges rollen som förövare.

Att ett flertal av dem som delar denna världsbild verkar inom universitetsvärlden är ett problem som aktualiserades efter den 7 oktober 2023 då vissa universitetslärare och studenter i USA visade en öppen antisemitism och där vissa av toppuniversiteten inte verkade veta hur problemen ska hanteras. En positiv utveckling är dock att medvetenheten har ökat och man har öppnat nya antisemitismforskningsinstitut på några av dessa amerikanska topp­universitet. Det visar på en vilja om att ta frågan på allvar, något som antisemitismforskare länge har bett om. Men det kommer ändå att ta lång tid och det kommer att kräva mycket arbete att göra upp med de förenklade förklaringsmodeller som länge har lärts ut och tagits för givna inom vissa universitetskretsar och att på riktigt börja utmana den antisemitism som allt tydligare har blottlagts under det senaste året.

Evin Ismail har en doktorsexamen i sociologi från Uppsala universitet.

Anti-amerikanism är en grundläggande del av islamistiska rörelsers konspi­ra­tions­teorier. Västerländska radikala och postkoloniala akademiker har hakat på.