Att kort och gott kalla Marlon Brando ”skådespelare” är som att säga att Zlatan Ibrahimović är ganska duktig på att sparka boll – korrekt men förminskande om en gestalt som redan under sin livstid upphöjdes till en gudalik position inom sitt gebit. Själv intog Brando en distanserad hållning till yrket. ”En skådespelare”, har han sagt, ”känner man igen på att han börjar flacka med blicken så snart samtalet inte handlar om honom själv.”

Bara 23...