Våra grundlagsfäder var lyckligtvis goda psykologer. De visste att vi inte är änglar, de visste att vi är stamvarelser. Som Madison skrev i Federalist Papers 10: ”De latenta fröna till splittring är alltså sådda i människans natur.” De var också goda historiker. De var fullt medvetna om Platons åsikt att demokrati är det näst sämsta statsskicket eftersom den ofrånkomligen urartar i tyranni. I Federalist Papers 10 skrev Madison om rena eller direkta demokratier, som snabbt förtärs av majoritetens känsloglöd: ”Sådana demokratier har ständigt varit skådeplats för oro och tvedräkt […] och har i allmänhet varit lika kortvariga i livet som de varit våldsamma i döden.”

Vad gjorde då grundlagsfäderna? De byggde in garantier mot skenande splittring, till exempel maktdelning...