Handstil, stavning, ordförråd, förmågan att föra ett skriftligt resonemang över huvud taget – allt låg på mellanstadienivå. Men tentan jag satt och rättade var dessvärre inte skriven av en mellanstadieelev utan av en ung vuxen som studerade historia vid Uppsala universitet. Och det var inte något enstaka fall det handlade om. När jag började räkna hur många av tentorna framför mig som var språkligt problematiska visade det sig att bara en handfull studenter lyckats skriva texter utan felsyftningar, missförstådda ord och förväxlade prepositioner.

Som vikarierande lektor nyss återkommen från ett par års forskning på heltid var mötet med 90-talisternas språk en chock. Vad var det som hänt? Var det här normalt för dagens studenter? Lärarkollegorna i fikarummet bara suckade igenk&...