Jag har misstrott det kommunala sambandet alltsedan jag som student förstod vad det gick ut på – att konservera Tage Erlanders socialdemokrati vid makten. Inte heller har jag hemfallit åt trossatsen om den kommunala självstyrelsen som demokratiskt fundament.

Varifrån kom då denna misstro? En snobbig uppfattning om Stockholms, det vill säga statens överlägsenhet. Och det suddiga i kommunal politik – den bedrevs ofta i gubbig endräkt över alla partigränser.

I takt med att kommunen fått allt fler och allt större uppgifter har min misstro vuxit. Kommunalt självstyre måste med nödvändighet leda till olika förhållanden: invånare mer eller mindre slumpmässigt boende i en kommun kunde få se generösa insatser för idrott, andra ingenting – för att ta ett relativt neutralt område.

Och ju...