18 december 2008, Rosengård. Jag parkerar bilen vid McDonald’s på Thomsons väg och kommer precis när allt urartar. Polis och brandkår tvingas fly i regnet av stenar och slangbomber och för en halvtimme är ”demonstranterna” herrar på täppan. Unga killar drar ut släpvagnarna från Shellmacken på Ramels väg och antänder dem, lugnt och metodiskt. Vi är något hundratal som står och betraktar det hela. Rädslan för att något riktigt allvarligt ska hända är påtaglig. De stora lågorna slickar infarten till macken.

Just här föddes en dikt en gång för många år sen, i taxin som jag körde då, en Göran Palm-parafras där ”det är som på Louvren” blev ”det är som i verkligheten”. Nu är den dikten här. Och där, bakom en av de större br...