Var lugn, mitt barn, det finnes ingenting, och allt är som du ser: skogen, röken och skenornas flykt.

Orden är Edith Södergrans ur dikten ”Ingenting”, som ingår i den postuma samlingen Landet som icke är från år 1925. Södergran ska ha fått inspiration till den såväl hugsvalande som existentiellt mörka dikten när hon såg sin mor Helena trösta ett av de många krigsbarnen under första världskriget på tågstationen i Raivola.

Jag påminns om diktraderna när jag försöker förstå den svenska oförmågan att tro att något ont kan hända och att kunna fatta beslut i skarpa och osäkra lägen. I skrivande stund växer kritiken mot att svenska myndigheter och politiker tycks uppfatta sin roll som att lugna istället för att ge raka och entydiga besked i coronavirusets kölvatten.

Den svenska valhäntheten l...