Ibsen talar ju i Peer Gynt om ”lögn och förbannad dikt”, men ibland är lögnen en väg till sanningen. Kring denna paradox kretsar två nyligen utkomna franska essäer, skrivna av två akademiker som båda föresatt sig att ifrågasätta filosofins i särklass mest sakrosankta begrepp, nämligen sanningen. I En toute mauvaise fois (I all oärlighet) argumenterar Maxime Decout för den onda trons eller oärlighetens vitala roll i det litterära skapandet, medan François Noudelmann i Le Génie du mensonge (Lögnens geni) tar avstamp i ett mer filosofiskt inriktat sammanhang för att påvisa den skaparkraft som kan ligga förborgad i lögnen. Båda laborerar med de två närbesläktade begreppen lögn och mauvaise foi, ond tro. I juridisk mening är man i ond tro om man exempelvi...