Att svenska universitet finansierar tankesmedjor är ett tecken i tiden. Dels är fenomenet en konsekvens av politisk vilja. Akademin ska sprida sina forskningsresultat brett och forskare som samverkar ska premieras. Därmed blir samarbeten av det här slaget allt vanligare. Dels är tankesmedjans intåg en naturlig institutionell utveckling. Våra lärosäten är både myndigheter och vetenskapssystem, samtidigt som den högskoleinterna förvaltningen gärna understryker att lokaler ska utnyttjas och att campus ska ses som mötesplatser. Smedjor landar därför extra mjukt där materiella och intellektuella infrastrukturer redan finns.

Framförallt är den akademiska tankesmedjan emblematisk för hur universiteten alltmer har kommit att vilja koppla sig till synliga värderingar. Jämställdhet, tolerans, hållbar utveckling, framtidsutmaningar och ...