Äntligen, ropar en del konservativa. Först ett halvsekel i skuggan av vänstern, sedan skymda av (och stundom förväxlade med) nyliberalerna. Nu är det väl äntligen deras tur? Men vad är det för höger som växer, egentligen? En amerikansk president som skryter om sina sexuella övergrepp. En svensk partistrateg som betraktar sig som utvald av ödet till att offra sig för nationen.

Vad skulle Edmund Burke ha sagt?

I Sverige används ”konservativ” oftare som en förolämpning än en ideologisk beteckning. Bristen på seriös idédebatt gör att många har svårt att skilja mellan olika nyanser av blått. Men konservatismen före populismen präglades varken nödvändigtvis av drömmar om starka ledare eller en fixering vid etnicitet.

Högern har växt – men också f&ouml...