Det andra är just det ”helt annorlunda”, motsatsen till det profana – alltså det heliga som gestaltar sig i själva uppfattningen av tid, plats och själva känslan av vad det innebär att vara människa.

När till exempel en helig sten eller ett heligt träd tillbeds sker det för att de är så kallade heirofanier i det avseendet att något heligt visar sig för oss.

Av någon anledning associerar jag till Eliades dikotomi när jag läser Andreas Johansson Heinös bok om varför integrationen av utomeuropeiska invandrare har misslyckats i Sverige. Det är en mycket profan bok som statsvetaren från Göteborg har skrivit, ty den innehåller ett avtäckande av något nästintill heligt i Sverige: de senaste 30–40 årens invandringspolitik från Palme till Reinfeldt.

Bokens titel ansp...