Vad har Tage Danielsson, Alfhild Agrell, Bengt Anderberg, Povel Ramel och Britt G Hallqvist gemensamt? Alla fem är svenska författare kring vilka det på senare tid har bildats litterära sällskap. Därmed utgör de en god illustration på vad som med fog betecknats som vår färskaste folkrörelse. Under senare år har nämligen slående många valt att fylkas kring sina favoritförfattare.

Man kan undra vad som ligger bakom denna närmast explosiva utveckling. Det finns ett antal förklaringar. En är att åtskilliga litteraturälskare upplever att brister i skolornas undervisning medfört att deras favoritförfattare riskerar att helt glömmas bort. Andra intresserade sörjer över att förlagen väljer att satsa enbart på bästsäljare – till förfång för gamla, etablerade författare; blott sällan sker nytryck av äldre utgåvor. Liknande kritik har riktats mot bibliotekens ökande tendens att sortera ut klassikerna från hyllorna och – i bästa fall – hänvisa dem till en vrå i magasinen.

”I år har vi anledning att speciellt uppmärksamma den snabba tillväxten av litterära sällskap.”

Några bedömare framhåller etermediernas oförmåga att intressera sig för det skönlitterära arvet. Vissa påtalar, lika irriterat, de krympande kultursidorna. På vissa håll hävdas dessutom att den digitala revolutionen hos yngre generationer medfört en ovilja – kanske snarare en oförmåga – att alls tillgodogöra sig texter som trycks på papper. I själva verket utgör våra antikvariat numera den yttersta skansen när det gäller att möta denna utarmning; deras kulturgärning kan svårligen överskattas.

I år har vi anledning att speciellt uppmärksamma den snabba tillväxten av litterära sällskap. Det har nämligen gått tjugofem år sedan ett antal förutseende kvinnor och män – särskilt bör Lars Almström, Bure Holmbäck och Marianne Enge Swartz nämnas – drog konsekvenserna av utvecklingen och bildade De litterära sällskapens samarbetsnämnd (DELS). Syftet var att samla de i Sverige verksamma sällskapen och samordna deras insatser. När DELS skapades lämnade många gratulanter och främjare sitt aktiva stöd. Bland dem märktes särskilt Svenska Akademien, Kulturrådet och Sveriges författarförbund.

Denna nya paraplyorganisation disponerade via Stockholms kommun ett antal år lokaler i Lilla Hornsberg och har sedan tillkomsten bidragit mycket till sällskapens snabba tillväxt. Av de drygt 150 litterära sällskap som beräknas existera i Sverige idag är cirka 120 anslutna till DELS. Några har flera tusen medlemmar, andra kanske inte ens hundra och saknar snarast ambition att bli så värst många fler. Uppskattningsvis engageras på detta vis totalt en bra bit över 50 000 personer. I bilden ingår givetvis mängder av ideellt och oavlönat arbete. Sällskapen har helt enkelt blivit en allt mer viktig del när det gäller att slå vakt om vårt skönlitterära kulturarv. Paralleller finns i Danmark, Finland och Tyskland men Sverige lär ha världsrekordet.

Det allra äldsta sällskapet är Bellmans minne; bildat redan 1899 av Emil Norlander med några likasinnade. De blev bestörta vid anblicken av hur illa Bellmans grav på Klara kyrkogård sköttes och bestämde sig för att motverka att skaldens minne vanvördades. Det dröjde dock innan detta initiativ fick efterföljare. Inte förrän 1917 tillkom Svenska Linnésällskapet och två år senare Bellmanssällskapet. Under tjugo- och trettiotalen bildades sällskap, ibland kallade samfund, kring Vilhelm Ekelund (som då ännu levde), Viktor Rydberg, Lasse Lucidor och Johan Olof Wallin. På 1940-talet fick även Nathan Söderblom, August Strindberg, Esaias Tegnér, Erik Gustaf Geijer och Wilhelm Peterson-Berger sällskap. Ännu 1970 fanns det bara knappt trettio sällskap och det var faktiskt först på 1980- och 1990-talen som nybildandet av sällskap tog fart på allvar.

Vilken verksamhet står då dessa för? Allra vanligast är nog bokutgivning i mer eller mindre omfattande skala. Detta kan få form av skriftserier, årsböcker och fristående volymer om författaren, faksimilutgåvor av utgångna viktiga böcker av författaren, bibliografier och biografier. Några sällskap arbetar med att ge ut dokumentation, till exempel källmaterial med anknytning till författaren; i vissa fall dennes korrespondens. Mycket ambitiöst har vissa, såsom Bellmanssällskapet, tagit på sig att säkerställa en utgivning av sin författares samlade skrifter.

Vanligast är föga förvånande att sällskapen ordnar medlemsmöten med föredrag eller föreläsningar. Ofta ges dessa ett mer fördjupat innehåll i form av seminarier, symposier eller konferenser med ett aktivt stöd av relevant akademisk forskning. Frekvent är vidare att högtidlighålla att ett visst antal år passerat sedan huvudgestalten föddes eller gick ur tiden. Sällskapen kan också arrangera vandringar eller resor i dennes fotspår, initiera studiecirklar om vederbörandes verk eller svara för i sammanhanget relevanta program på lokala bibliotek. Ofta knyts sällskapens fokus till en viss trakt. Det gäller exempelvis Birger Sjöberg i Vänersborg, Per Gunnar Evander och Stig Sjödin i Gästrikland, Selma Lagerlöf i Värmland, Lars Molin i Östhammar, Pelle Molin och Laura Fitinghoff i Ådalen eller Hjalmar Söderberg i Stockholm. Inte sällan kombineras detta med omsorg om författarens miljöer, till exempel bostad, skrivarstuga eller minnesrum med skrivmaskin, möbler och annat. I viss linje med dessa strävanden ordnar DELS regionala möten där flera sällskap från samma område uppträder: så har skett bland annat i Skåne, Västernorrland, Bergslagen och Småland.

Spännvidden i sällskapens verksamhet är slående stor, vilket några aktuella exempel belyser. I anslutning till 375-årsjubileet av skaldens födelse gav Bellmans Minne nyligen ut en cd-skiva med tjugo inspelningar av Carl Michaels verk, framförda av i sällskapet aktiva trubadurer. I somras invigde Birger Normansällskapet en skulpturgrupp på skaldens Svanö i Ångermanälven. Ungefär samtidigt ordnade Frank Hellersällskapet en resa till miljöer i Ungern som författaren beskrivit i Den stora filmen om Attila. I höstas ordnade Karlfeldtsamfundet – mot bakgrund av att skalden skulle ha fyllt 150 år – ett förnämligt seminarium i Sigtuna som utförligt belyste denne Nobelprisbelönte författares gärning. Och vid samma tid arrangerade Taubesällskapet en Ålandskryssning med Sven-Bertil Taube.

Populärt

Det löser sig inte

New Public Management lär oss att misstro allt och alla. Men varför ska vid då sätta vår lit till dess modell?

Sharon Rider Tema 2021 2

DELS har också ordnat olika serier av ”Sällskapsliv”, både till sjöss och till lands, där medlemssällskap fått chans att visa upp sin verksamhet. Vid Bok & Biblioteksmässan i Göteborg under fyra dagar i slutet av september varje år brukar flera sällskap deltaga med montrar i för dem särskilt avdelade kvarter. Mässan är också ett bra tillfälle att introducera DELS egen tidskrift Parnass för en större publik.

Ganska snart efter bildandet valde man nämligen att skapa ett för sällskapen gemensamt litterärt magasin. Länge gavs tidskriften ut i samarbete med andra intressenter, men från nyåret 2006 övertogsParnass helt av DELS och drivs i ett helägt dotteraktiebolag. Alla vet att kulturtidskrifter är en genre som sällan rosar marknaden. Trots detta har Parnass lyckats prestera en lång rad välmatade nummer. Under de senaste åren har tidskriften sålunda presenterat Per Anders Fogelström, Elin Wägner, Birger Sjöberg, Edith Södergran, Stig Dagerman, Karin Boye och Lars Ahlin.

Alldeles oavsett vilken förklaring man än väljer till den snabba tillväxten av litterära sällskap är det uppenbart att de och DELS blivit väsentliga aktörer när det gäller att långsiktigt slå vakt om – och trygga nödvändig fokus på – våra litterära klassiker.