Färggranna pappershattar bars och serpentiner skar genom luften. En enorm kopparbytta fylldes med glödgat vin på innergården. Kvällen avslutades med att hela Östermalm samlades i Humlegården kring ett bål, vars like inte setts sedan barnamörderskan Helena Katarina Löv halshöggs och brändes vid Skanstull 1829.

Efter att ha sjungit Kungssången återvände vi alla, i hoppfullt samspråk, till respektive hem.

Det är möjligt att framtida generationer kommer att hävda att vi lade för stor betydelse vid det faktum att finansminister Anders Borg låtit klippa av sin hästsvans. Till dessa kan vi bara säga: ni var inte med. Visst, efter år av skröplig tillväxt, eurokriser och pensionsbromsar kan det hända att längtan efter ett gott omen blivit så stark att vi i någon mån förlorat proportio...