På 1970-talet gällde det livmodern och på 1980-talet brösten. En ödets ironi att en intellektuell som så till den milda grad bejakade kroppsligheten och den fysiska kärleken skulle mejas ner i en viral trestegsraket på det sättet.

Sontag är på många sätt min idol som kritiker och essäist; hennes elastiska, ja närmast encyklopediska intellekt framstår som helt unikt. Själv ville hon på senare år främst se sig som romanförfattare, men det var knappast där hennes styrka som skribent låg. I den andra delen av hennes dagböcker, A Consciousness is Harnessed to Flesh (som i år har hunnit komma ut i pocket hos Penguin), kommenterar hon själv avslöjande nog sina brister som romanförfattare – ” för arkitektoniskt, för diskursivt”.

I sin genombrottsbok, essäsamlinge...