Vad ska hända med barnen när det inte längre finns några vuxna?

Det frågade dramatikern Noël Coward i en kuplettvisa redan för 70 år sedan, och det han allvarsskojade med var en föräldrageneration – på 1950-talet! – som mest ville gå ut och dansa och bli hög på piller och vodka och jaga åldrandet på flykten med ansiktslyftningar. Coward sjöng om hur neurotiskt livet var, en evig strid där miljoner spenderades på att sätta stopp för marschen mot medelåldern. I visans slutkläm såg han framför sig hur ungarna någon gång i framtiden skulle komma att hämnas och knyta sina små nävar och ta livet av sina psykiatrer.