I början av mars höll Høyre landsmöte på ett hotell ute vid Oslos flygplats Gardemoen. Statsminister Erna Solberg talade. Bakom henne på scenen stod det som ska bli ett nyckelbudskap för partiet inför stortingsvalet i höst: ”Vi tror på Norge.”

Två veckor senare var det Senterpartiets tur att hålla landsmöte och även bakom Trygve Slagsvold Vedum, som leder partiet sedan 2014, stod ett nyckelbudskap: ”Vi tror på HELA Norge.”

Den alerte Vedum hade själv fått idén när han lyssnade till Solberg och sett till att det planerade kongresstemat bytts ut. På detta fiffiga vis tvingade han medierna att beskriva konflikten i norsk politik just som han vill ha den: å ena sidan teknokrati och stordrift, å andra sidan engagemang för bygdens väl och för att människor ska kunna bo och verka var de vill.

I förra valet 2013 var Senterpartiet ett av ett helt knippe partier som klarade spärrgränsen på 4 procent med liten marginal, men i år behöver man inte våndas. Partiet har stuckit iväg som en raket i mätningarna och vid något enstaka tillfälle noterats så högt som över 15 procent. Framgångarna tär på humöret hos den tilltänkta koalitionspartnern Arbeiderpartiet, som tappat i ungefär motsvarande grad, men Vedum ler sitt bredaste leende på snart sagt varenda bild man ser. Hans bästa tid är nu.

Vad är det som har hänt?

Senterpartiet drar fördel av en opinionsvind som sveper fram på många håll. Det finns en ökad skepsis mot det överstatliga och internationella, vilket gagnar ett parti som alltid har sagt tvärt nej till EU-medlemskap, vill avskaffa EU-ministerposten och kritiserar EES och WTO. Sp gör ingen stor sak av att man har bland de striktaste åsikterna om invandring i sitt partiprogram, men sympatisörerna vet att partiet inte kommer att ligga på för någon liberalisering. Kontrasten mot svenska C är rätt slående.

Men det handlar också om att regeringen har bjudit Senterpartiet på fina möjligheter.

Statsminister Solberg återkommer ofta till ett faktum som de allra flesta i Norge känner till men som långt ifrån alla är redo att se i vitögat, nämligen att oljepriset knappast lär komma tillbaka till gamla rekordnivåer och att det behövs ekonomisk vitalisering och nya näringar om det norska välståndet ska kunna skyddas långsiktigt. Därför har man satsat rejält på kommunikationer, forskning och utbildning och (mindre rejält) på skattesänkningar. Men man har också inlett en omstrukturering av den offentliga sektorn genom att föreslå färre kommuner och en konsolidering av polis och sjukvård.

”Modernisering”, säger man från regeringshåll. ”Centralisering”, svarar Trygve Slagsvold Vedum och får en hel del människor med sig.

Populärt

Det löser sig inte

New Public Management lär oss att misstro allt och alla. Men varför ska vid då sätta vår lit till dess modell?

Sharon Rider Tema 2021 2

De båda regeringspartierna Høyre och Fremskrittspartiet har (speciellt Frp) straffats oväntat milt i opinionen än så länge, men de ligger lite sämre till än valresultaten och det går trögt för de båda borgerliga partierna Venstre och Kristelig folkparti som inte sitter i regeringen men som är del av dess parlamentariska underlag. För dem är spärrgränsen ett högst reellt hot.

Stämningen är som alltid mycket sval mellan V/Krf och Frp. Det råder åter osäkerhet om hur det borgerliga regeringsalternativet ser ut. Arbeiderpartiet har kommit in i en rätt brant nedförsbacke och har en hård kohandel att se fram emot.

Men Vedum ler. Och skruvar upp temperaturen.