Verksamheten har breddats och fördjupats och inbegriper områden som tidigare med självklarhet ansågs reserverade för nationellt beslutsfattande. Institutionerna fattar överstatliga beslut som skall gälla lika i de numera 27 medlemsstaterna, utan hänsyn till att dessa har kommit olika långt i välfärdsutveckling och företräder skilda synsätt i grundläggande värdefrågor såsom förhållandet mellan stat och medborgare och behandlingen av nationella minoriteter.

Tack vare de gemensamma institutionernas vakthållning kring regelverket håller unionsbygget ännu ihop, men det hotas av motsättningar på flera plan. Klyftan mellan rika och fattiga medlemsstater har vidgats genom den ekonomiska krisen. EMU-samarbetet i dess nuvarande form överlever bara till priset av enorma penningtransfereringar, som tär på tålam...