Mitt i hjärtat av Stockholm, och mitt i en euforisk känsla av att en hel ledig lördag framför mig, händer det. Min lördagspromenad tvärnitar och ryggmärgsreflexen får mig att hoppa undan från det som rinner ut över asfalten, ungefär mitt emot glasskiosken där Kungsträdgården övergår i trottoar. Med motstridiga känslor tar jag in det jag ser: mitt på marken lyfter en kvinna på sin kjol och urinerar. Bredvid sig har hon sitt bohag, som inte riktigt klarar sig från att bli blött.

Fler än jag stannar upp och ser hur hon drar ned kjolen igen och sätter sig tillrätta på bohaget med sin mugg. Många av oss som hejdat stegen uppvisar liknande vilsna ansiktsuttryck, ett uttryck som avspeglar en rad frågor: Hur många gränser är det som förskjutits nu? Hur ska vi reagera? Ropa på vakter? Ri...