Det är svårt att inte associera titeln på Ayaan Hirsi Alis nya bok, Nomad, till nomaden som symbol för det moderna samhället. Från ett svenskt perspektiv är det självklart att associera till Harry Martinsons nomadfi losofi sådan den presenterades i början av 1930-talet – som en symbol för såväl fysisk som psykisk rörlighet, vilket i sin tur uppfattades som en förutsättning för fred och försoning i framtiden. Från en mer internationell och sentida horisont går dock tankarna till Gilles Deleuze och Félix Guattari, vilkas postmodernistiska nomadfi losofi introducerades i deras verk om kapitalism och schizofreni (L’Anti-OEdipe, 1972, och Mille Plateaux, 1980).

Samhällsutvecklingens nuvarande karaktär har till stora delar bekräftat det som Martinson och Deleuze/Guattari lyfte fram i sina respektive nomadfi losofi e...