När man lyssnar på eller läser Peter Pomerantsev sugs man in i en surrealistisk värld av rysk propaganda och västlig oförmåga, och någon tröst eller hoppfull försäkran står icke att få. Det kommer att bli värre innan det blir bättre, är den närmaste lindring han kommer i en brutal och mycket mörk beskrivning av vad han kallar det första riktigt postmoderna samhället.

Med detta resonemang närmar sig Pomerantsev omedelbart ett av hindren för vår förståelse av propagandan, nämligen den mycket svenska och ganska diffusa föreställningen att vi har kommit längre. Vi står egentligen över ofred och konflikter rent generellt, det bara berör oss om vi väljer själva att gå in i dem och vägen framåt leder likt en naturlag mot bättre tider – förvisso med ett...