I mitten av 1980-talet var Chile ett tämligen medelmåttigt latinamerikanskt land, som nyligen hade genomgått sin värsta ekonomiska kris sedan 1930-talet. Arbetslösheten låg på nivåer kring 30 procent och omfattande protester skakade general Pinochets järnhårda diktatur. Inkomsten per capita låg under den nivå som hade uppnåtts i slutet av 1960-talet, och omkring hälften av befolkningen levde i fattigdom. Ingen kunde då föreställa sig att demokratin snart skulle återupprättas på ett fredligt sätt och att landet skulle uppleva nästan trettio år av makalös ekonomisk framgång, som mer än tredubblade chilenarnas inkomst per capita och reducerade andelen fattiga till knappt åtta procent. I början av nuvarande decenniet var Chile Latinamerikas mest välmående land och lovprisades internationellt. Det blev...