Tredjevärldismen är det där med att (med mina ord) u-länderna på något vis är mer rättfärdiga än i-länderna eftersom de senare byggt sitt välstånd på förtryck och utsugning av de förra och att de senare därför har en skuld till de förra. Sveriges anslutning till synsättet började med Olof Palme och har utvecklats genom årtiondena och nu nått nya triumfatoriska höjder exempelvis genom Margot Wallströms feministiska beslut att erkänna Palestina.

Den svenska tredjevärldismen innebär att Sverige stadigt står på de svagas sida. Vi är godast. Vi ger mest bistånd. Elensky skriver om ”Sveriges särskilda roll som de förtryckta massornas vän… som ’globalt samvete’ och ’moralisk stormakt’”.

Den stora frågan är som vanligt...