Samtidigt ska jag erkänna att jag rent intellektuellt var litet förvirrad. Det var inte såhär jag hade föreställt mig historiens gång. Hade Francis Fukuyama (och, ännu värre, Lena Andersson) faktiskt rätt, trots allt? Var vi nu på väg mot en global monokultur präglad av kapitalism och liberalism?

Idag, när arabisk vår har förbytts i sekteristiska strider, samtidigt som det europeiska projektet tycks vara på väg att haverera, och då USA experimenterar med auktoritarianism, mår jag helt klart sämre som människa (och pappa) – men intellektuellt är det åtminstone ungefär som jag hade förväntat mig. För om ens akademiska diet bestått av böcker av idéhistorikern Charles Taylor, filosofen Alasdair MacIntyre och historikern Brad Gregory (se Axess 3/2012) har man lärt sig att va...