Den viktigaste kulturpolitiska frågan är inte en sakfråga utan politikens förhållningssätt till kulturens innehåll. Den som läst svensk kulturpolitisk debatt de senaste åren har sett en fråga återkommande dyka upp: anklagelser om att staten och byråkratin inte längre drar upp ramverk utan fingrar och tafsar på kulturens själva innehåll. Några exempel på frågor där regeringen och politiken tycks vara klåfingrig är debatten om museer, där skribenten Ola Wong med starka argument ansåg att regeringen ville förvandla museer till ”propagandacentraler”. Flera svenska förlag kritiserade under våren det statliga litteraturstödet för att vilja styra det litterära innehållet, bland annat genom att ”betona frågan om sexuella trakasserier när stöd delas ut”. Och &a...