VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Varför så tysta om tv-avgiften?

Ungern. Polen. Danmark? När den danska regeringen tidigare i år beslutade, som en följd av en uppgörelse med Dansk Folkeparti, att budgeten för public servicebolaget Danmarks Radio (DR) skulle minska med 20 procent var SVT och SR snabba med att rama in sparpaketet i den större berättelsen om den auktoritära populismens frammarsch och dess krig mot den fria journalistiken.

”Förändringen av DR sker i en tid när angreppen mot medier i allmänhet och public service i synnerhet har eskalerat”, skrev bland annat SR:s vd Cilla Benkö i en emotionell appell i vilken hon oroade sig för att även de svenska public servicebolagen skulle kunna råka ut för samma öde som deras danska systerbolag på andra sidan sundet.

Att varningsklockorna dånar i Polen och Ungern är uppenbart för alla som vill lyssna – i dag kan till exempel medier som uppfattas rapportera ”obalanserat” bli bötfällda av ett medieråd helt under premiärminister Victor Orbáns kontroll (se Jörgen Huitfeldts artikel i Axess nr. 8). Även på en global nivå är pressfriheten satt under hård press – hittills i år har 45 journalister mördats. Reportrar utan gränsers pressfrihetindex konstaterar också att hatet och hoten mot journalister ökar. Situationen är allvarlig.

De danska sparkraven, och den möjligen klumpiga skrivningen om att programbolaget ska sprida dansk kultur utifrån kristen tradition, har däremot ingenting gemensamt med det som sker i Östeuropa och på annat håll i världen. Tvärtom innehåller avtalet en nyckelmening som i förlängingen kommer att stärka dansk public service på sikt: ”Danmarks Radio ska inte sända allt till alla”. Förhoppningsvis kommer därmed DR att kunna fokusera på vilket innehåll som faktiskt ska prägla ett public servicebolag och, minst lika viktigt, vilket innehåll som inte ska utmärka public service.

Ett av grundproblemen, och en av huvudorsakerna till det växande missnöjet med SVT och SR, är att det svenska sändningstillståndet slår fast att public servicebolagen ska göra innehåll ”för alla”. Konsekvensen blir att nyheter och djuplodande journalistik samsas med kärlekskranka hundar och realityserier vars verkshöjd till förväxling är lik det som sänds i de kommersiella kanalerna. Hur uselt och ooriginellt ett program än må vara omfattas det därmed av public serviceidéns anspråksfulla gloria. Tendensen att underhållningen får allt mer utrymme på bekostnad av samhällsjournalistiken blir dessutom allt tydligare.

På sikt underminerar denna ordning existensberättigandet för SVT och SR – om public servicebolagens innehåll inte skiljer sig nämnvärt från de privata aktörernas kommer frågan om varför vi överhuvudtaget ska ha offentligfinansierad journalistik att återkomma med ökad intensitet. Det ligger inte heller i public servicebolagens intresse.

Inför att Sveriges riksdag i morgon (onsdag) av allt att döma kommer att rösta för att ersätta tv-licensen med en tv-avgift borde det ha förts en grundläggande diskussion om vad som borde vara public servicebolagens uppdrag och syfte, i en tid då det knappast råder brist på lättsam underhållning men inget överskott på fora för kvalificerade samhällsformande samtal.

I stället har det varit knäpptyst från politiker från höger till vänster. Undantaget är Sverigedemokraterna, som är det enda parti som reserverar sig mot avgiften och i stället vill se en genomgående reform av public servicebolagen. Risken är därför överhängande att SD, ännu en gång, lyckas muta in en fråga som inga andra partier har något intresse av att driva och som med tiden kan visa sig betydligt mer explosiv än vad de vill tro. Desto viktigare då att de övriga partierna orkar engagera sig.

Men det är klart, vilken politiker vill riskera att bli utmålad som en svensk Viktor Orbán för att han eller hon vill ha mer nyheter och mindre Mello i rutan?

Efter Merkel: Dags för CDU att hitta tillbaka till idéerna

Det var det. Tidigare i veckan kom beskedet att förbundskansler Angela Merkel (CDU) inte ställer upp för omval till posten som partiordförande. Söndagens dåliga valresultat för CDU, med kraftiga förluster till framförallt högerpopulistiska AfD och De Gröna, gjorde till slut Merkels position som partiledare ohållbar.

Nu domineras nyhetsflödet av frågan om vem som kommer att bli hennes efterträdare: Merkels skyddsling Annegret Kramp-Karrenbauer, finansmannen och tidigare CDU-veteranen Friedrich Merz eller hälsominister Jens Spahn (CDU). Både Merz och Spahn står till höger i politiken i förhållande till Kramp-Karrenbauer, som i allt väsentligt med största sannolikhet skulle fortsätta Merkels mittenväg om hon blev vald på partikongressen i december. Med tanke på förbundskanslerns dalande popularitet i de egna leden framstår valet av Kramp-Karrenbauer som mindre troligt.      

En omtyckt maktpolitiker som förde sitt parti från höger till mitten, vann flera val i rad och som underskattade sprängkraften i migrationsfrågan: det är svårt att inte summera Angela Merkels politiska gärning utan att tankarna går till en viss svensk statsminister.

Under Fredrik Reinfeldt vandrade Moderaterna så långt ut mot mitten att partiet i praktiken tog över flera av socialdemokratins käpphästar: ja till LAS, nej till marknadshyror, svammel om statliga företag och så vidare.

Den första mandatperioden blev också väldigt framgångsrik för borgerligheten. ”Arbetslinjen” som projekt grundade sig på en tydlig ideologisk grundprincip om att arbete alltid ska löna sig mer än bidrag. Men i strävan efter att bli ett parti som bokstavligen alla kunde tänka sig rösta på glömdes, eller snarare kastades överbord, i princip allt tankegods som kunde tänkas skrämma bort mittenorienterade väljare. Kvar blev ledord om ”stabilitet”, ordning i statsfinanserna och Fredrik Reinfeldt själv, som lyftes fram som det främsta skälet till att välja Alliansen i valet 2014.

I valrörelsen 2017 gick CDU till val på ”stabilitet”, svarta siffror i statsbudgeten, och, viktigast av allt, Angela Merkel.  Idémässigt var valplattformen skapad för att tilltala alla. Innehållet blev därefter: en tunn soppa. Nu är inte tysk politik känd – åtminstone sedan efterkrigstiden – för att vara särskilt idédriven, men det är knappast en överdrift att säga att idélösheten inom CDU stigit till nya höjder under Merkel.  

Tyska CDU är inte svenska M. Partierna har olika historiska rötter och bör därför inte jämföras rakt av. Poängen är att både M och CDU under Reinfeldt respektive Merkel glömde bort, eller tonade ned, det som verkligen räknas i det långa loppet: idéerna. Nu står CDU sannolikt, beroende på vem som blir dess nya ledare, inför en liknande process som M tvingades genomgå efter valet 2014 – då partiet på nytt var tvunget att återupptäcka dess liberalkonservativa arv (en process som fortfarande pågår).

Så vad kan vi lära oss av detta? Att idéer, fortfarande, spelar roll.   

Tyska gröna kan vad Fridolin inte kunnat

Klarar förbundskansler Angela Merkel (CDU) ännu ett dåligt valresultat? Det är den stora frågan inför söndagens delstatsval i Hessen (28/10), där den nuvarande ministerpresidenten och Merkel närstående Volker Bouffier kämpar för att behålla makten.

I den senaste opinionsundersökningen är CDU visserligen största parti (26 procent) men backar över 12 procentenheter jämfört med valet 2013 (38 procent). SPD och De Gröna får båda 21 procent, följt av AfD (13 procent), Die Linke (8 procent) och liberala FDP (7 procent).

Den stora nyheten är att De Gröna ser ut att fördubbla sitt väljarstöd. Om SPD blir mindre än De Gröna på valdagen ökar sannolikheten för att partiets lokala ledare, Tarek-Al Wazir, blir Hessens nästa regeringschef. I granndelstaten Baden-Württemberg har partikollegan och ministerpresidenten Winfried Kretschmann styrt sedan 2011, först tillsammans med SPD och nu i koalition med CDU. 

Frankfurter Allgemeine Zeitung (20/10) spekulerar i om De Gröna på sikt komma att bli den andra kraften i tysk politik jämte CDU och därmed, underförstått, fungera som den stabiliserande roll åt vänster som SPD i dag inte klarar av och som Die Linke inte har något intresse av att vara.

Kanske kan det stämma. Det nuvarande samarbetet mellan CDU och De Gröna i Hessen verkar ha fungerat. Det samma gäller i Baden-Württemberg, som är en av Tysklands rikaste delstater. Om de pågående förhandlingarna mellan CSU och partiet Freie Wähler misslyckas är det inte uteslutet att även regeringschefen Markus Söder (CSU) sträcker ut en hand till De Gröna, som gjorde ett rekordval i Bayern.

Eller så är teoritiserandet om De Gröna som ett framtida stödparti till CDU mest av allt en förhoppning om att slippa konfronteras med tysk politiks två extremer: AfD och Die Linke.          

I övrigt kom i dag det första avgångskravet inifrån Förbundsdagen mot nuvarande CSU-ledaren och inrikesministern Horst Seehofer. Mycket tyder på att hans dagar som partiledare är räknade.

Om valet i Hessen går dåligt för CDU ser läget inte mycket bättre ut för Merkel. I december ska kristdemokraterna välja partiledare. Då får vi svaret.     

 


Kungliga slott

Kungliga slott är långt mer än bara byggnadsstil. Arkitekturen är ett språk som talar om anspråk på storhet. Ludvig XIV är ett med sitt praktfulla Versailles. Maria Theresia skapade ett självporträtt när hon byggde ut sitt Schönbrunn. Men bakom de pampiga fasaderna finns också slott som röjer de kungligas behov av ett privatliv. Kina slott blev en tillflyktsort på Drottningholm. The Royal Pavillion i Brighton var ett excentriskt gömställe för en prins som avskydde hovlivet i London.

En ny bok

I programserien ”En ny bok” intervjuar programledarna Mats Wiklund, Erik Thyselius och Katarina O’Nils Franke forskare och författare som medverkat i antologier och essäsamlingar utgivna av Axel och Margaret Ax:son Johnson stiftelse.

Sverige och tilliten

Polisorganisationen är starkt kritiserad och massavhopp av erfarna poliser är ett faktum. Domstolarna har långa väntetider för hanteringen av brottmål. I storstadsområden är den organiserade brottsligheten stark. Håller den starka tillit som funnits i Sverige på att undergrävas och ökar den upplevda otryggheten i landet? Vad bör i så fall göras?

Studio Axess

PJ Anders Linder tacklar tidens aktuella frågor med intressanta och kvalificerade gäster. Du vet väl att du kan lyssna på avsnitten fredagar innan TV-sändningen? Besök: axess.se/podcast

Images of Sweden - Vienna

Historiska och nutida perspektiv från Österrike

Sedan trettioåriga kriget då Gustaf II Adolf beordrade en fullskalig invasion av Tysk-romerska riket har Österrike och Sverige haft nära om än inte alltid vänskapliga relationer.

Nobel Center - tillgång eller katastrof?

Med anledning av planerna att uppföra ett Nobelcenter på Blasieholmsudden arrangerar Svenska byggnadsvårdsföreningen och Urban City Research/Ax:son Johnsonstiftelsen, ett öppet seminarium om platsens historia och dess kulturhistoriska värden. Seminariet vänder sig till alla som är intresserade av att veta mer om Blasieholmsudden idag och i framtiden.

Den kungliga trädgården

Susanna Popova samtalar med forskare kring kungliga trädgårdar. Seminarium från Drottningholm, 6 maj 2015.