VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Det blir kaos vid kris. Vi vet, men gör inget åt det

Krisrapport på krisrapport trillar in: vi har alltför få poliser, vi är alltför beroende av sårbar informationsteknologi och vi har alltför knapphändig vård. Har vi ropat ”vargen kommer” en gång för mycket? Det tycks nästan så, eftersom ingen kommer till undsättning.

Vi var på god väg att rusta ned hela försvaret. Vi lyckades till och med banta ned det så kraftigt att vi inte har tillräcklig trygghetsförsäkring in case of. Tyvärr verkar vi ha samma ”carpe diem”-inställning när det kommer till vården.

Senast skriver Socialstyrelsen att samhället måste bli robustare. Dagens svenska civila och militära sjukvård har svårt att hantera en krissituation. Inte minst gäller det it-attacker som kan slå ut system. Men även personalförsörjning, transporter och medicinlager är bristande. Vi har helt enkelt ingen backup.

Karlis Neretnieks, generalmajor och tidigare rektor för Försvarshögskolan, skrev upplysande om vad som händer ”När kriget kommer” i Axess nr 3/2016. Dag för dag (och det går fort) får vi se hur hela samhället slås ut. Det kommer att bli svårt att upprätta ett mer robust samhälle, men det går!

Tyvärr görs inget – eller alltför lite – åt bristerna. Sug på den julkaramellen och fundera på om årets julklapp, elcykeln, verkligen förtjänar sina statliga subventioner (inga jättesummor, men det pekar på hur fel vi prioriterar) när grundläggande samhällsinstitutioner behöver pengarna mer.

Hoppet om att slippa vara dygdig

Försvarsmaktens storövning Aurora blev en riktig succé. Gotland har fått tillbaka en viss permanent militär närvaro. Värnpliktiga ungdomar mönstrar ånyo. Det ska köpas luftvärn. Den försvarsvän som vill leta vårtecken i decembermörkret har faktiskt chans att hitta en del. 

Men för att få en fullständigare bild av läget bör man också lyssna på ÖB, som i samtal med SvD konstaterar att försvarsförmågan snart sjunker igen ifall inte resurstilldelningen skruvas upp: "Vi kommer inte att kunna investera och hålla förmågan efter 2020 vid den nivå den är vid i dag." Och dagens nivå är som bekant inte vad verkligheten kräver. "Förstärkningarna" som initierats på senare år handlar om tappra försök att ta sig upp till en nivå, som var otillräcklig redan vid beslutstillfället.

Att de borgerliga partierna nu talar om att de årliga försvarsutgifterna bör höjas till två procent av BNP har mycket som talar för sig i sak. Fast om man ser till vad som verkligen har hänt sedan aningslöshetens töcken började skingras för sådär tio år sedan påminner det inte så lite om en halvbra men talför motionslöpare: I åratal har han gjort milen på 60 minuter, nu säger han plötsligt att målet är att komma ner tiill en halvtimme. Man tror det när man ser det, om man så säger, och skulle kanske bli mer imponerad över en trovärdig idé om hur han kommer ner till 50 minuter.

Det finns en uppenbar risk att tänka i termer av vårtecken, nämligen att man tar för givet att sommaren så småningom kommer. Men i motsats till när det gäller årstidernas växlingar räcker det i försvarsfrågan inte med att vänta, man måste agera också - och agera uthålligt. Annika Nordgren Christensen uttrycker det som vanligt väl i en färsk artikelMen hur djupt har dyrköpta erfarenheter av snabb anpassning till hotbild – i alla fall när den anses obefintlig – satt sig? Är det en beständig förskjutning i den svenska försvarsopinionen och de politiska partiernas verklighetsuppfattning? En optimistisk bedömning är att lättsinnet efter kalla krigets slut är en parentes och att Sverige nu återgått till ett tidigare normaltillstånd av att ta försvar och säkerhet på allvar, manifesterat i en mindre hotbildsstyrd försvarspolitik på både den civila och militära sidan. En mer pessimistisk farhåga är att det inte krävs så många goda säkerhetspolitiska nyheter för att finansministern åter ska stänga plånboken och en suck av anteciperad lättnad gå genom systemet.

"If Winter Comes, Can Spring Be Far Behind?" Det frågar skalden. Den garvade försvarsvännen vet svaret: Ja, tyvärr.

Stort uppsving för riksdagsparti efter satsning på dödsdömd ideologi

För bara några månader sedan visste siarna att berätta att Moderaternas kräftgång i opinionen berodde på faktorer bortom partiets kontroll. Hela idén med stora borgerliga partier var överspelad, hette det, eftersom det inte längre skulle gå att härbärgera liberala och konservativa idéer i samma fålla. Obevekligen skulle liberaler gå till Centerpartiet och konservativa till Sverigedemokraterna.

Analysen led dock av några brister:

1. Liberalkonservatismen må inte vara en ideologi som förekommer i statsvetenskapens läroböcker och det går till och med att hitta frågor där liberal och konservativ analys går rakt på tvärs. Men eppur si muove, ändå rör hon sig, ty liberalkonservatismen är inte uttänkt på seminarium utan utvecklad genom ett knippe borgerliga idéers möte med praktisk politisk verklighet. I själva verket kan alla stora borgerliga partier i Europa beskrivas som liberalkonservativa.

2. Problemet för Moderaterna var inte att liberalkonservatismen slutat fungera utan att Moderaterna i triumfatoriskt lättsinne över egna opinionsframgångar och socialdemokratiska problem bestämt sig för att kasta liberalkonservatismens idéer, erfarenheter och förhållningssätt överbord. Nu skulle alla kunna rösta moderat - en strategi som hade kunnat sluta i att ingen ville rösta moderat. Några tidigare funderingar på temat här.

3. Väljare må svara att de är mest liberaler eller mest konservativa när någon opinionsmätare uppvaktar dem enträget med frågan. Till vardags lär kretsen som nervöst funderar över etiketter vara tämligen begränsad.

4. Den som i Centern ser ett renodlat liberalt parti och i Sverigedemokraterna ett renodlat konservativt har inte tittat efter särskilt noga.

I dag kom SCB:s stora mätning för november. Moderaterna, som har nytt ledarskap och som återvänt till den dödsdömda liberalkonservatismen, går fram drygt fyra procentenheter sedan i maj. Centern tappar, SD tappar stort. Men för all del, ingen vet hur länge det varar. Politik är en verksamhet med många variabler.


Studio Axess

PJ Anders Linder tacklar tidens aktuella frågor med intressanta och kvalificerade gäster. Du vet väl att du kan lyssna på avsnitten fredagar innan TV-sändningen? Besök: axess.se/podcast

Bergslagen

I detta seminarium som spelades in den 24 november 2016 behandlas vad urbanisering innebär för Bergslagens kommuner. Var hamnar Bergslagen i globaliseringens tidevarv? Moderator är Lotta Gröning

Arkiv Axess

Serie om tio utvalda program från Ax:son-Johnsonstiftelsens seminarieverksamhet 2015-2016. Tidlösa samtal som ger en bakgrund till aktuella skeenden, exempelvis EU:s kris, amerikansk utrikespolitik, Rysslands aggressioner, den nya tidens propagandakrigföring och det globala klimathotet.

Images of Sweden - Vienna

Historiska och nutida perspektiv från Österrike

Sedan trettioåriga kriget då Gustaf II Adolf beordrade en fullskalig invasion av Tysk-romerska riket har Österrike och Sverige haft nära om än inte alltid vänskapliga relationer.

Global Axess 2016: Geopolitik

Historien visar hur nära sambanden alltid har varit mellan politik och geografi. Hur ser den relationen ut i dag? Står vi inför geopolitikens återkomst? I årets Global Axess-serie möter vi flera framstående forskare som anlägger olika perspektiv på geopolitik i både historisk tid och nutid.

Nobel Center - tillgång eller katastrof?

Med anledning av planerna att uppföra ett Nobelcenter på Blasieholmsudden arrangerar Svenska byggnadsvårdsföreningen och Urban City Research/Ax:son Johnsonstiftelsen, ett öppet seminarium om platsens historia och dess kulturhistoriska värden. Seminariet vänder sig till alla som är intresserade av att veta mer om Blasieholmsudden idag och i framtiden.

Den kungliga trädgården

Susanna Popova samtalar med forskare kring kungliga trädgårdar. Seminarium från Drottningholm, 6 maj 2015.