Med fast pris på bredbandstillgång har numera ännu en fara fallit bort. Men frågan är om det inte finns skäl att uppmärksamma ett nytt likartat hot och en gammal likartad risk: det där med blindheten.

Men denna kommer numera som följd av en litet annorlunda sort av cyberbesatthet: den tvångsmässiga driften att genomsöka internet på jakt efter varje sajt, graf och inlägg som bekräftar och förstärker ens egna föreställningar om hur världen är beskaffad och borde skötas.

Man skulle kunna den många olika namn men i dessa dagar ter sig ett av dem uppenbart: coronani.

Att söka kunskap om en stor och viktig fråga – som den aktuella covid 19-pandemin – hos ett antal tillförlitliga källor i syfte att bilda sig en egen uppfattning är lika rimligt som naturligt. Alla vill veta.

Att ägna dag och natt åt att surfa runt i vild pendling mellan hopp och förtvivlan är mindre lyckat men slår trots allt mest mot surfaren själv.

Men något som inte bara drabbar den enskilde utan hela samhället och förtjänar en varning är just coronanin: att outtröttligt spana efter allt som bekräftar ens fördomar om sjukdomen, myndigheterna och motmedlen, ignorera allting som talar emot, massera fynden till max och sedan med manisk iver ge resultatet största möjliga spridning.

Det hela kan lika gärna utövas av dem som misstror varje politiker och myndighetsperson som av dem som anser att överheten aldrig får sättas i fråga. Ingendera sortens coronanist bidrar till ett fruktsamt klimat. Det börjar som enögdhet och kan i värsta fall sluta som fullständig blindhet för proportioner, respekt och demokrati.

Fenomenet är naturligtvis äldre än covid 19 och lär med all sannolikhet överleva pandemin, men viruset får ge det dess namn.