Att det var mellanårsval märktes knappt i Washington DC:s stadsbild. Man såg på sin höjd en och annan liten affisch för en tredje parti-kandidat. Kanske är det inte så konstigt då invånarna i huvudstaden inte får rösta till senaten och deras ledamot i representanthuset saknar rösträtt. Samtidigt uppskattas årets valdeltagande till cirka 47 procent i hela landet.

Oavsett om man röstar eller inte har amerikaner vanligtvis starka politiska åsikter. På en bar träffade jag ett afroamerikanskt par som var demokrater och som oroade sig över den politiska utvecklingen. De sade att Republikanerna kanske en gång i tiden kunde ha varit ett alternativ, men inte längre. Vi började diskutera Black Lives Matter och den kritik som finns mot rörelsen. De delade mycket av kritiken, inte minst i frågan om att BLM bara siktar in sig på svarta i USA och inte globalt. Men att de delade problembeskrivningen kring polisväsendet och oroades av samhällsutvecklingen var mycket tydligt. För dem var Donald Trump inget alternativ. 

”Republikerna hade underpresterat och ’den röda vågen’ uteblev.”

En ung kille vars familj härstammar från Ukraina såg däremot Republikanerna som sitt parti. Vi pratade om kriget, om hur Trump och Putin tycktes vara vänner. Hans förhoppning var att den relationen nu var slut. Det finns en genuin oro som jag hört från båda politiska lägren om att USA:s engagemang för Ukraina riskerar att avta. Det blir för dyrt, menar en del. Andra undrar varför de ska bry sig om ett problem som Europa borde hantera. Trots de stora frågorna hade ukrainaren inte röstat, någon förklaring fick jag inte. 

På valdagen rådde ingen brist på självsäkerhet bland Washingtons republikaner. Frågan var inte om valet skulle vinnas, utan med hur stor marginal. Den sturska inställningen backades upp av de flesta opinionsundersökningarna. Men när vallokalerna börjat stänga runtom i landet förbyttes feststämningen snabbt på valvakorna. Republikerna hade underpresterat och ”den röda vågen” uteblev.

Analyserna lät inte vänta på sig. Republikerna hade misslyckats med mobiliseringen – kunde det bero på att opinionsundersökningarna såg så lovande ut att segervittringen stigit dem över huvudet? Eller var Demokraterna helt enkelt bättre på att spurta?

För de republikaner som inte har gått ner sig helt i Trumpträsket finns två huvudsakliga förklaringar till vad som har skett. Den ena är att abortfrågan stött bort republikanska mittenväljare och mobiliserat demokratiska soffliggare.

Den andra har med kandidaterna att göra. Redan inför valet varnade minoritetsledaren i senaten Mitch McConnell just för deras bristande kvalitet. McConnell fick dock fel i sin analys om att de mer rutinerade republikanerna som ställde upp till senaten satt mer säkert.

Morgonen efter valdagen var stämningen dämpad. En republikansk lobbyist jag mötte i hissen sade att han var klädd i svart för att visa vad han kände. Det visade sig att vi var på väg till samma möte.

Frustrationen låg tung i luften. I ett hörn stod resterna av gårdagens tilltänkta segertårta. Visst hade Republikanerna noterat framgångar, inte minst på den lokala nivån, men varken tillsättandet av politiker på delstatsnivå eller skattesänkningar kunde få upp humöret.

Dagarna efter valet kretsade kring de bristfälliga kandidaterna och deras personligheter. Inom somliga republikanska kretsar var tonläget högt och folk var fly förbannade. Samtidigt blir det allt tydligare att kritiken inte enbart handlar om Trumps kandidater. Kritiken mot expresidenten ökar också. Denna kritik är inte främst politisk utan personlig, utan personlig och kretsar kring bristande självinsikt och hans splittring av väljarbasen. Som ett uttryck för detta framhålls återkommande att Trumps kandidater underpresterat.

Om denna ilska inom den republikanska eliten är tillräcklig för att stoppa Trump från att bli kandidat är för tidigt att säga. Hans väljarbas är stor och högljudd, men om den besitter det politiska kapital som krävs för att säkra en nominering är oklart. Att Trump kandiderar är däremot klart, det meddelade han i natt från Florida. 

Ett annat besked som kom under måndagskvällen var att Mike Pence, Trumps tidigare vicepresident gör sig redo. I en utförlig intervju hos ABC News berättar Pence att han ska ha överläggningar med familjen om en eventuell kandidatur. Det kom fram efter omfattande kritik från Pence mot den tidigare presidenten. Det fanns, menade Pence, bättre alternativ än att återvälja Trump.

Om den gångna veckan är en försmak på vad som komma skall, blir de två åren fram till nästa presidentval omtumlande.