En procent låter inte som så mycket. Men en procent av hela Sveriges BNI blir ett väldigt belopp. Statens utgiftsområde 7, ”Internationellt bistånd”, tilldelades 52 miljarder kronor i budgeten för 2022.

Utbetalningsmålet har varit den styrande parametern. Resultaten har kommit i andra hand. Självklart har biståndet varit till glädje för vissa människor i mottagande länder, men var finns exemplen på att utvecklingsbiståndet har lett till varaktig välståndsökning? Eller att demokratibiståndet har lett till demokrati? Om sådana exempel finns, och det får man verkligen hoppas, vore det utmärkt ifall Sida såg till att de blev allmänt kända.

”En procent låter inte som så mycket. Men en procent av hela Sveriges BNI blir ett väldigt belopp.”

År efter år har svenska skattebetalare finansierat ett biståndssystem för cirka 50 miljarder kronor i dagens penningvärde. Hade dessa stora resurser kunnat göra större nytta i offentlig verksamhet här hemma – försvar, polis, sjukvård, skola? Det är en rimlig fråga att ställa sig.

Ändå är kanske inte slöseriet i sig det största problemet med utgiftspolitiken. Värre är att den har finansierat kleptokratiska makthavare i mottagarländerna och gjort det möjligt för dem att hålla sig kvar vid makten och ägna sig åt väpnade konflikter med grannar och undersåtar. Som Bengt G Nilsson konstaterar i en utmärkt artikel i senaste Fokus (25/1) är öronmärkning av bistånd till ”grundläggande samhällsservice” ingen lösning på röveriet, eftersom det mottagande landets regering då kan använda resurser som denna verksamhet annars hade krävt till satsningar på ”krigsmakten och jakten på dissidenter”.

Bengt G Nilsson konstaterar att även i den nya regeringens budget går stora summor till en rad länder som ”är eller nyligen har varit inblandade i krig, ofta mot delar av sin egen befolkning”. Biståndet föreslås inte gå inte direkt till regimerna men en del av det kommer ”på ett eller annat sätt att komma regeringen till godo”.

Business as usual?

Vi får se. Den nye biståndsministern Johan Forssell intervjuas av Nilsson och öppnar för en omläggning av politiken i marknadsekonomisk riktning. Ukraina är på väg att bli största biståndsmottagare och utbetalningsmålet är avskaffat. Sverige kommer fortfarande att vara en av världens mest generösa biståndsgivare men inte riktigt lika rundhänt som förut.

Det fanns väldigt litet tid att upprätta den nya budgeten. En hel del åtaganden är gjorda i form av avtal där det är flera år kvar på löptiden. Det är begripligt att inte mer hanns med i den första omgången. Men det finns en oerhörd insats kvar att göra: till fromma får såväl svenska skattebetalare som för alla de människor i mottagarländerna som är trötta på att styras av korrupta klickar.