Kinesiska ambassaden i Berlin. Foto: Wrightbus (Wikimedia Commons) 

De täta banden mellan ett av Tysklands mest respekterade universitet och det kinesiska kommunistpartiet (KKP) får varningsklockorna att dåna. Om inte ledningarna för Europas lärosäten inser hotet från Kina riskerar den akademiska friheten att bli ett minne blott. 

Det är tidningen Die Welt som granskat samarbetet mellan Freie Universität Berlin (FU) och Pekinguniversitetet (PU) (25/5). Båda institutioner är högt ansedda och hamnar ofta i toppen av olika akademiska rankingar. PU grundades 1898 och anses vara en plantskola för Kinas politiska elit.

FU grundades senare, 1948, och blev genast en viktig symbol för idékampen mellan Öst och Väst. På lärosätets hemsida står det att grundandet var ”…ett svar på förföljelserna och morden på regimkritiska studenter inskrivna på universitetet Unter den Linden…” (i dag Humboldtuniversitetet).

Ordet ”Freie” (”Fri”) i ”Freie Universität Berlin” är således ingen tom fras utan central i historien om universitetets tillblivelse. I dokumentet som fastslår samarbetet mellan FU och PU har denna del av historieskrivningen fallit bort. I stället för att, som brukligt, lyfta fram de mördade studenterna och jakten på oliktänkande står det kort att FU grundades som en ”reaktion på Humboldtuniversitetet”. I sak rätt, men också fegt. Att detta gjorts för att tillfredsställa Pekingregimen, som knappast uppskattar referenser till mördade studenter, är uppenbart.

Att göra avkall på sin egen historia för att tillfredsställa en diktatur är illa, men det är bara en del av Die Welts kartläggning. Kina har i dag 19 Konfuciusinstitut i Tyskland, varav en majoritet av dessa hyr in sig på olika universitet runtom i landet. Syftet med instituten är explicit att verka för att stärka Pekings inflytande utomlands och kontrolleras av KKP:s propagandaavdelning. I Sverige stängdes alla institut ned av regeringen, utan att det väckte någon större uppmärksamhet (se journalisten Jojje Olssons blogg här). Tysklands äldsta Konfuciusinstitut grundades 2006 och var startskottet för samarbetet mellan FU och PU.

I ett internt strategidokument som tidningen fått ut beskrivs samarbetet med Peking i goda ordalag. Samtidigt konstaterar FU att PU är ”en problematisk” partner då universitetet är känt för att vara hårda mot avvikare och gång på gång bryta mot den akademiska frihetens principer. Vidare konstateras att universitetet:

”…Trots, eller på grund av, sin ledande ställning i humaniora- och samhällsvetenskap är särskilt knuten till regimen, det har en särskild betydelse för KPP och är på många sätt en kadersmedja för den repressiva och extremt nationalistiska regimen…”

Men insikten om PU:s kopplingar till regimen har inte hindrat samarbetet, tvärtom har det bara fortsatt. Som ett led i det ”strategiska samarbetet” ska ett omfattande verk om marxismens historieskrivning, skriven av en professor tidigare knuten till FU, översättas till kinesiska. Projektet har kritiserats av experter, då det anses otänkbart att verket inte kommer att underkastas den kinesiska censuren, särskilt eftersom ämnet rör en central del i KKP:s ideologi. FU menar att arbetet kan synliggöra (ideologiska) åsiktsskillnader inom kommunistpartiet. Att KKP skulle vara roade av en sådan undersökning är dock mindre troligt.

Det allvarligaste i granskningen är att FU förbundit sig att följa kinesisk rätt i utbyte mot finansierandet av en utökad lärarutbildning i det kinesiska språket. Risken för självcensur från FU:s sida eller att kinesiska studenter och gästforskare vid hemkomst skulle riskera att dömas för kritiska uttalanden gjorda i Tyskland är uppenbar. Avtalet undertecknades av högsta ledningen, däribland dåvarande rektorn Peter-André Alt. I dag sitter han i ledningen för den tyska motsvarigheten till Sveriges universitets- och högskoleförbund.

Berlins senat har dock tvingat FU att omförhandla avtalet. Hanban, den organisation som administrerar Konfuciusinstituten och som också är kopplad till KKP:s propagandaavdelning, har hotat med att dra in pengarna (€ 500 000) om FU inte går med på att följa kinesisk lag. FU nekar till anklagelserna om kinesiska maktpåtryckningar.

FU:s vice-rektor, Claus Mühlhahn, sinolog och en av nyckelpersonerna i kontakterna med PU, har gett intervjuer i kinesisk statsmedia om att samarbetet mellan universiteten borde fördjupas. Han har också arbetat som rådgivare för företag med verksamhet riktad mot Kina, enligt honom utan någon ersättning. 2018 höll han en föreläsning för Pekings centralregering om ”Nation Branding”.

Att det finns personer som har djupa kunskaper om Kina och föreläser för företag, organisationer och myndigheter behöver inte vara ett problem. Tvärtom. Ju mer kunskaper vi har om Kina, desto bättre rustade är vi inför kommande århundrande.

Die Welts granskning visar däremot på en hårresande destruktiv inställning till Kina inom den tyska akademin som, tyvärr, är vanligare än vi vill tro. Sverige är till exempel ett av de länder i världen med flest gästforskare med koppling till Folkets Befrielsearmé (PLA).

Fler skandaler av den här typen är alltså att vänta.