Att inte veta exakt årtal är en sak, men att landa mer än tvåhundra år fel, som Lööf gjorde, är att landa i en annan värld.

Detta är, återigen, en skrämmande insikt i hur lite de som aspirerar till att få leda Sverige faktiskt vet om dess historia. Än mer skrämmande blir det när man inser att våra folkvalda politiker bara är toppen av isberget. De är rationella djur, politikerna. Om de vet att de har något att vinna på att lära sig någonting, då kommer de att göra det. Och visst vet de säkert  mer om byråkrati, förortens rappare, och maktspel än vad jag gör. Men att de valt bort kunskap om historia, visar därmed att stora delar av svenskarna också har gjort det. Väljarna prioriterar inte ledare som kan sin historia.

Svenska politiker har, med några undantag, gjort bedömningen att man på kort sikt inte har något att vinna på klassisk bildning. Det är inte viktigt att veta vem Gustav II Adolf var. Att många av de myndigheter man så gärna vill styra och ställa över, uppkom under hans ledning. Att han utkämpade Sveriges sista religionskrig. Att bakelsen vi äter den 6 november varje år äts till minnet av hans dödsdag. Att Vasamuseet, som är Sveriges näst mest besökta museum, inte hade existerat om det inte vore för Gustav II Adolf. Att historien om honom flyger över jorden med varje besökare på museet.
Frågan är dock vad det gör med samhället på lång sikt.

Kultursnobbism, fnyser vissa. Man behöver inte kunna allt för att bli partiledare. Man kan klara sig på ekonomi, på juridik och på statsvetenskap.
Förvisso. Man kan klara sig på det. Men frågan är hur en politiker som inte förstår sin historia, som inte kan se de långa linjerna från dåtid till idag, hur landet och världen byggts och utvecklats, ska kunna göra kvalificerade gissningar om kommande år?
Hur ska en sådan politiker kunna rätta till felen med den svenska skolan där bland annat historieundervisningen är i fritt fall? Att fortsätta misslyckas med att utbilda generation efter generation är en nationalekonomisk katastrof av enorma mått.

Jag kan bara rekommendera framtidens politiker att äta sin spenat och traggla sina årtal och ta lärdom av Winston Churchill: The longer you can look back, the farther you can look forward.