I en soffa vid fönstret sitter en kvinna med en pläd över axlarna och en kopp te i handen. Varje gång snöflingorna virvlar till av en vindpust utanför fönstret börjar hon hosta. Hon lägger handen på fönstret, känner att det drar. Därefter handen på elementet och känner att det är kallt. Hon fortsätter hosta. Hon reser sig upp och ser sig runt i lägenheten. Blicken faller på en fåtölj som står i ett hörn långt bort från alla fönster. Där sätter hon sig. Hostar lite mindre när hon sitter längre från fönstren och kylan.

Hade jag fått den här scenen beskriven för mig för två år sen så hade den frammanat en bild av 1800-tal, en dragig träkåk på Södermalm och en gammal kvinna med lungsot. Men det är faktiskt 2022, en relativt nybyggd lägenhet i en välbärgad stockholmsförort, och en kvinna i begynnande medelålder utan lungsot men med en förkylning. Nämligen jag själv.

Det här är ett av många små irritationsmoment detta år. Krigets år, inflationens år och året då bensinen är rekorddyr och framförallt – elkrisens år.

Som så många andra, sparar min bostadsrättsförening nu pengar genom att sänka värmen. Rimligt, förvisso. Men irritationsmomentet består av att jag har fått uppleva från första parkett, hur svårt det är att bli av med en simpel förkylning när man bara har tillgång två av de tre V:na: vila, vätska och värme. Vila och vätska är enkelt att leverera, men med elkris och -7 grader utanför fönstret blir det svårare med värmen. Så pass svårt att jag inte kan sitta i soffan bredvid fönstret eftersom det blir för kallt.

Jag inser att jag har varit fredsskadad och naiv. ”Förkylning har inget med kyla att göra, det är ett virus”. Jo, hej! Vid smittotillfället kanske. Men att bli frisk utan värme, visar sig vara rätt svårt. Febern blir värre, hostan blir värre, sjukdomsförloppet längre. Man förstår med glasklar tydlighet varför någon i tidernas begynnelse associerade den här sjukdom med kyla och kallade den för förkylning. Man förstår också hur besvärlig den här sjukdomen måste ha varit, bara så nyss som för hundra år sen. Och säkert fortfarande är i stora delar av världen.

Eller klagar jag bara på ett i-landsproblem? En liten förkylning, det är knappast jämförbart med krig i Ukraina och revolution i Iran? Kanske inte. Men som jag skrev ovan, det är ett av många irritationsmoment detta år. Pensionärer som måste sänka värmen drabbas hälsomässigt betydligt hårdare än jag. Villaägare tvingas att leva i kyla eller sälja sitt hem. Det glunkas om ”planerade avbrott” – att addera till de oplanerade, får man förmoda.

Allt medan den gamla regeringen skyller på den nya, den nya på den gamla, lösningar dröjer och väljarna lever i en tablå från förförra århundradet.