För den som delar sin tid mellan stad och land – i undertecknads fall storstad och urskog – hamnar den nya plastpåseskatten i ett intressant ljus och väcker besynnerliga frågor. 

Att klara sig utan plastpåse, och således komma undan den nya skatten, när man befinner sig i stan är ganska enkelt. Man har med sig sin miljövidriga tygpåse i handväskan och småhandlar lite då och då på väg hem från jobbet. I värsta fall får man hoppa av sitt skattesubventionerade kommunikationsmedel på fel station och gå en bit.
På landet funkar det inte så. Det är långt till närmaste affär, man handlar sällan och planerar sina inköp. Man tar bilen, som är beskattad. Den går på bensin, som är beskattad. Man gör sina inköp, som är beskattade. Man köper ca tio plastpåsar för runt 70:- per tillfälle. Om man handlar en gång i veckan blir det 3640:- per år. För en barnfamilj som enligt ovan redan drunknar i skatt är det inte alls en summa att förakta.

Som så många redan påpekat är plastpåsar miljövänligare än tygpåsar. De flesta svenska påsar återvinns, ett försvinnande fåtal hamnar i naturen. Där finns det inget att orda om. Så frågan kvarstår: Vad är plastpåseskatten egentligen till för? Hur påverkar den miljön positivt? Väger den positiva effekten verkligen upp för all tyngd man återigen lägger på dem som bor utanför städerna?

För som en klok, för mig okänd, människa skrev på twitter: Plastpåseskatten borde ställas in pga coronakrisen. Svenskarna kan ju inte flyga nu, så ingen åker och lägger sina plastpåsar i asiatiska floder.

Foto: Wikimedia Commons