Klarar man uppdraget? Foto: Joakim Berndes/Wikimedia

Det råder knappast någon brist på nattsvarta rubriker från rikets olika delar i dessa dagar. Utvecklingen, och med den avtrubbningen, har gått så långt att mord och grova misshandelsfall knappt ges notisstatus i de rikstäckande tidningarna.

Möjligen står vi nu inför en vändpunkt. Den senaste tidens eskalering av våldet drabbar i allt högre grad även röststark medel- och övre medelklass. Därmed stiger det politiska priset för fortsatt passivitet i frågan närmast exponentiellt, vilket alla partistrateger med självbevarelsedrift vet om. (Vi kan diskutera det moraliskt riktiga i denna cyniska logik, men kontemplera för en stund följande: varför ansågs det nödvändigt att sätta in ridande poliser för att stävja ungdomsrånen i vålmående Nacka när samma brottslighet tillåtits drabbat boende i utanförskapsområdena i flera år?).

Fler policyutspel om hårdare straff, ännu fler fritidsgårdar och nya brottsrubriceringar är därför att vänta. En del förslag kommer sannolikt vara mindre genomtänkta, andra helt nödvändiga om vi vill leva i ett fungerande samhälle. I grunden handlar det om att vi har ett rättssystem som inte är skapat för Sverige anno 2020.  

Men politikens kvarnar mal långsamt och även om de klokaste förslagen skulle få gehör i riksdagen tar det tid för dem att implementeras och få effekt. Frågan kvarstår: vad göra här och nu?

Att Polismyndigheten uppmanar medborgare att upprätthålla lagen har inte, hittills, hört till vanligheterna. Tvärtom brukar man (på goda grunder) inta en skeptisk hållning till olika former av medborgargarden. Eller?

I gårdagens SvD (31/8) om helgens Koranbränning och bilbränderna, kravallerna och de antisemitiska slagorden som följde på den intervjuas en presstalesman för Polisen:

– Det finns alltid uppfattningar om vårt arbete. I det här fallet har vi Rosengårdsborna med oss. Det såg vi i lördags kväll när man valde att ge oss en bukett rosor på en polisbil. De var också ute redan tidigt på morgonen och hjälpte Malmö stad att röja. I lördags kväll gjorde man också ”self policing” när man såg att det kom element till Rosengård som ville ställa till bråk.

Tyvärr ges ingen följdfråga på detta intressanta svar. På Wikipedia står följande:

“Self-policing is another term for self-governance, a group or community autonomously managing their own affairs”.

Jag varken vill eller tänker peka finger åt vare sig de boende i Rosengård, som med all rätt inte vill ha våldsamma personer i sina kvarter, eller Polisens presstalesman. Men i mina öron låter det som om ”self policing” beskriver ungefär ett… ja, medborgargarde? Och kommer i så fall landsbygdens medborgargarden framöver också att beskrivas som ”self policing” av Polismyndigheterna?

Uppriktigt nyfiken.