För snart ett år sedan blev Sergei Tikhanovsky fängslad av regimen för att ha gjort narr av Belarus diktator Alexander Lukashenko. Tikhanovsky var frispråkig och omtyckt, men när han meddelade att han skulle ställa upp som motkandidat i det då kommande presidentvalet blev han inlåst. Det är så det fungerar i diktaturer. Efter fjolårets riggade presidentval kulminerade protesterna i massiva demonstrationer, vilket regimen svarade på med våld. 

Idag är våldet vardag. Oppositionen fortsätter förvisso sin verksamhet även om mycket av arbetet nu måste ske i exil. Samtidigt förvärras situationen i det tysta. Pressfriheten måste ses som helt obefintlig efter att chefredaktören för belarusiska IntexPress blivit åtalad för att ha spridit “förbjuden information” och uppmanat till handlingar som skadar den nationella säkerheten. Detta efter att tidningen publicerat en intervju med oppositionsledaren Svetlana Tichanovskaja, maka till den fängslade presidentkandidaten och symbol för den belarusiska demokratirörelsen. 

Trots att svenska medier gärna uppehåller sig vid ämnet yttrandefrihet har inte attacken mot IntexPress fått något utrymme här hemma i alla fall inte med amerikanska rättegångar, skjutningar och politiska bråk på delstatsnivå. Självklart äger detta också sin relevans för svensk publik. Men fixeringen kring amerikansk politik i synnerhet och amerikansk kultur i allmänhet saknar proportioner när centrala händelser i vårt närområde som de i Belarus alldeles kommer bort i mediaebruset. Svenska mediers USA-fixering skapar en skev bild av världen, både bland makthavare och medborgare. Det falnande mediala intresset för det belarusiska folkets frihetskamp är ett sorgligt exempel.