Historien började inte med LAS
Turordningsreglerna i Lagen om anställningsskydd har blivit en första rangens symbol- och prestigefråga. Jag håller med om att det vore bra med reform, enkannerligen när det gäller uppsägning av personliga skäl, men jag misstänker samtidigt att en liberalisering inte kommer att vara den kungsväg till dynamik och jobbtillväxt som många hoppas.
Å andra sidan överdriver Las-vännerna kraftigt vad som står på spel. Var finns egentligen grunden för allt tal om ”godtycke”, ”evig provanställning” och positiv särbehandling av servila och fjäskande medarbetare?
Ja, inte är det i historia och erfarenhet som domedagsprofeterna har argument att hämta. För tio år sedan kom Svante Nycander med den utmärkta lilla boken Sist in först ut (SNS), där han beskriver hur det gick till på svensk arbetsmarknad innan Centern och Folkpartiet hetsade SAP och LO – jodå, de spjärnade emot – till att gå med på lagstiftning.
Tro det eller ej, men det fanns en värld före det kollektivistiska systemskiftet på 1970-talet.
Under decennierna fram till dess hade arbetsmarknadens parter hanterat situationer när det blev aktuellt med uppsägningar, tagit ställning till argumenten från bägge sidor och sökt sig fram till lämpliga lösningar. Andan var på det stora hela konstruktiv: så konstruktiv att endast en handfull fall letade sig ända upp till den gemensamma Arbetsmarknadsnämnden.
Klockan kan inte vridas tillbaka. Det går inte att flytta en 1950-talslösning till våra dagar i oförändrat skick. Fast dagens 1970-talsmodell är inte mycket yngre och avsevärt stelare i lederna. När de ansvariga utformar en ny kombination av lag och avtal finns mer att hämta genom ett studium av rekordtillväxtens år än rekordpolitiseringens.
Senior rådgivare i Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse för allmännyttiga ändamål.