Efter att tidigare ha talat till Europaparlamentet, USA:s kongress och de båda underhusen i Kanada och Storbritannien framträdde Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj idag inför en samlad förbundsdag via länk, 15 minuter försenad på grund av ryska bombningar.

Även om Zelenskyj framförde både artighetsfraser och vädjanden om mer stöd blev det i praktiken en svidande kritik mot Tysklands Rysslandspolitik. Trots alla varningar från Kiev om riskerna med Nord Stream 2 hade Berlin envist drivit på för gasledningen. Näringslivets intressen hade tillåtits dominera. Kursändringen och sanktionerna mot Kreml dröjt. Gasimporten från Ryssland en förutsättning för Putins fortsatta krig.    

Mot slutet av talet påminde Zelenskyj om en annan ledare med skådespelarbakgrund och som på sin tid uppmanat att riva ned den mur som då delade Tyskland. Nu höll Putin på att bygga upp en ny barriär mellan den fria och ofria världen:

”Kära förbundskansler Scholz, förstör denna mur. Tillåt Tyskland att spela den ledande roll som ert land förtjänar att ha”.

Hela förbundsdagen applåderade talet. Någon parlamentarisk debatt om hur Tyskland kan hjälpa Ukraina följde däremot inte. I stället gick vice talmannen, Katrin Göring-Eckardt (De gröna), vidare i protokollet: två av förbundsdagens ledamöter gratulerades på 60-årsdagen, nya ledamöter i ett antal utskott presenterades och sedan diskussion om vaccinplikten.

Det möttes av högljudda protester från CDU och CSU:s ledamöter. Krav på att ändra dagordningen framfördes. Unionen (CDU/CSU), Die Linke och AfD röstade för. Regeringspartierna emot. Från talarstolen frågade CDU:s ordförande Friedrich Merz retoriskt när, om inte nu, tiden var inne att diskutera Ukrainas kamp.

Enligt Die Welt arbetade CDU/CSU sedan dagar tillbaka för att få till stånd en Ukrainadiskussion i samband med Zelenskyjs tal, något som sägs ha mött hårt motstånd från regeringspartierna. Frågan avhandlades redan i onsdags och vaccinplikten är också ett viktigt tema, ska motargumenten ha lytt. Skammen över att stå svarslös eller behöva avvisa Zelenskyjs nödrop så tätt inpå hans tal spelade garanterat en inte obetydlig roll.      

Bland flera ledande politiker inom trafikljuskoalitionen menar man att det nog hade varit bättre med en halvtimmes paus för överläggningar och sedan rösta om en Ukrainadebatt, i stället för att som nu vägra att ändra protokollet. Jordbruksminister Cem Özdemir (De Gröna) tillstår att han inte är nöjd med hur det blev.

”(En efterföljande parlamentarisk debatt) hade skickat en signal om att regering och opposition står sida vid sida och är solidariska med vår europeiska granne Ukraina.”

Så blev det nu inte. Vad som kunde ha blivit en symbol för Berlins tillnyktring i utrikes- och säkerhetspolitiken, i solidaritet med Ukraina, blev i stället en sorglig uppvisning i tysk formalism, splittring och allmän feghet.