Det betonade den belarusiska oppositionsledaren Svjatlana Tsichanoŭskaja vid sitt Sverigebesök under förra veckan, inför det svenska ordförandeskapet i EU. För henne är kampen högst reell. Hon lever i landsflykt i Vilnius. Hennes man Sergej Tsichanouskij sitter fortfarande fängslad av regimen i Minsk.

Under ett möte på tankesmedjan Frivärld ägnade Tsichanoŭskaja stor del av sin tid åt att prata om kriget i Ukraina. Hon påminde om att frontlinjen inte går mellan Ryssland och Ukraina, utan mellan gott och ont. För Belarus skulle ett ukrainskt nederlag också krossa drömmen om den egna friheten.

Tsichanoŭskaja gjorde tre påpekanden som hon menar att västvärlden måste ta in:

1. Totalitära ledare är inga man förhandlar med – de förstår bara makt och våld.
2. Kampen för det goda är global och måste utkämpas tillsammans av likasinnade. Ukraina idag kan vara Belarus eller Taiwan imorgon. Därför måste västvärlden stå samlad och inte låta sig splittras.
3. Man får inte ta demokratin för given. Ett inkluderande statsbygge är viktigt för att förhindra inre spänningar.
   

Hon vädjar om att Europa, likt man gjort mot ukrainare, ska öppna upp för dem som är på flykt från Belarus och visa stöd för det förtryckta folket. Det får inte råda något tvivel om att Belarus är välkommet bland oss i väst den dag folket kan välja frihet och demokrati i stället för det neosovjetiska projektet som Putin nu bygger. I detta sammanhang var Tsichanoŭskaja ytterst tydlig med att det vore naivt av henne att locka belarusierna med EU-medlemskap. Ett sådant kan vara ett mål, men det första steget är att välja Europa och våra frihetliga värderingar.

Avslutningsvis lyfte hon att sanktionerna mot Belarus fungerar men att kryphålen är för många. Detta gäller inte bara inte bara gentemot Minsk utan även mot Moskva. EU måste övervaka dem hårdare. Det ska inte räcka med att skicka varor till ett tredjeland, där de märks om, för att undslippa sanktioner.