En hel del har ändå börjat hända i regionen – så steg har tagits för att etablera en nödvändig motståndskraft i våra norra delar. Men tidigare nedrustning och idén om den eviga freden har satt djupa spår i både Sverige och Tyskland. Det var egentligen först i och med det fullskaliga krigsutbrottet i Ukraina som vi vaknade upp och insåg att bättre beredskap behövs.

Trots viss bot och bättring finns det fortfarande flera varningsflaggor att lägga märke till. En sådan finns tyvärr inom Tysklands egna gränser. Det högerextrema partiet AfD (Alternative für Deutschland) agerar som en megafon för Putins propaganda och sprider lögner. Senast den 9 maj firade AfD segerdagen genom att uttryckligen tacka Putin för hans agerande i Ukraina. Det är ofattbart.

”EU är ett fredsprojekt som håller oss samman i en tid när Putin försöker splittra.”

Sedan vi fått facit om det stora misslyckandet med Brexit har våra blickar vänts till Tyskland och Frankrike för att ta på sig ledartröjorna för Europa. Angela Merkel var en naturlig ledare som kunde tala med Frankrikes president Emmanuel Macron. Tysklands sittande förbundskansler Olaf Scholz har svårare för den franska kommunikationen och det pågår egentligen ingen arbetsrelation mellan dem.

Men Tysklands bidrag genom Ursula von der Leyen, Europeiska kommissionens ordförande, är samtidigt imponerande: Ukraina har fått kandidatstatus för att kunna bli ett medlemsland i EU och det har vi i mångt och mycket von der Leyen att tacka för. Trots den ryska propagandan och misstron som AfD sprider har hon sett till att oro kunnat läggas åt sidan till fördel för att ge Ukraina kandidatstatus.

EU är ett fredsprojekt som, genom samarbete och vettiga krav på medlemsländerna, håller oss samman i en tid när Putin försöker splittra. Samtidigt finns det, både i EU-samarbetet och samarbetet i Arktis, förbättringsbehov.

Mycket av detta sätter CDU-politikern Knut Abraham fokus på i sitt kapitel i den nya rapporten The Arctic – Between Conflict and Cooperation som Konrad-Adenauer-Stiftung (KAS) precis gett ut. Där skriver Abraham, som också precis besökt Sverige, just om risker och handlingsalternativ för Tysklands Arktispolitik under den passande rubriken ”Nya perspektiv på Norden”. Det är bra att han har ett nära samarbete med Sverige – för vi har mycket att lära av Tyskland. Men Abraham underströk också Sveriges inflytande och tyngd i tyskarnas ögon.

I rapporten skriver även Gabriele Baumann, chef för KAS Norden, ihop med Julian Tucker och sätter fokus på Norden, Grönland och Sverige. De lyfter bland annat upp fördelarna med svenskars kunskap och erfarenhet av att verka i kalla miljöer och skapa fordon som klarar sådant klimat.

Medvetenheten om hotet i Arktis ökar tack och lov. Men det gör dessvärre även ryktesspridningen från exempelvis högerextrema AfD. Vi i Sverige bör dra nytta av erfarenheterna från vårt kalla klimat och göra vårt till att rätt sida vinner.