I år har december inte bara bjudit på ett luciabråk av Guds nåde när en SD-topp stoppade ett luciatåg som Bollnäs folkhögskola skulle genomföra, eftersom Lucian var icke-binär.

Mer otippat är bråket om dragqueens ska få läsa normkritiska sagor för barn. Även här har SD satt sig på tvären. 

Hur som helst, det fanns en hel säck att plocka ur när Riksteaterns VD Susanna Dahlberg stod i Kulturnyheterna och kritiserade politiker som inte förstår principen om armlängds avstånd.
Det är naturligtvis en viktig och bra princip, politiker som vill in och fingra på kulturens innehåll är ett otyg. Problemet här är en helt annan princip, nämligen den om stenen och glashuset. Dahlberg säger i SVT att armlängds avstånd är till för att motverka att kulturen används som politisk propaganda. En snabb okulärbesiktning av Riksteaterns program för nästa år visar att det inte har hjälpt att politikerna inte lagt sig i utbudet, konstnärerna klarar av den politiska propagandan helt själva. Klimatångest, segregation, klasskamp och naturligtvis dragqueens står på agendan. Om det inte är politiskt så vet jag inte vad som är. 

Gunilla Kindstrand skrev förtjänstfullt redan 2018 om Riksteaterns vilja att uppfostra sin publik, och ingenting verkar ha blivit särskilt mycket bättre sedan dess.

Ska man ge sig ut och kulturkriga får man ha på fötterna. Dels ska man kolla upp vad som är sant i fråga om allt som upprör en. Det ovan nämnda luciatåget framställdes i media som att det var bokat och klart, men att en ensam SD-politiker fick reda på att det var en icke-binär person som var Lucia och då avbokade tåget.

Dock skriver Mattias Karlsson, riksdagsledamot för SD, på sin Facebookvägg att det var Bollnäs folkhögskola som kontaktade regionfullmäktige med önskan om att få lussa för dem. När regionsfullmäktigeordföranden fick närmare information om luciatåget och det framgick att det var en manlig/icke-binär Lucia samt manliga tärnor, valde man att tacka nej eftersom man föredrog ett mer traditionellt arrangemang.

Vad gäller dragqueens läsa eller inte läsa för barn, så kan det ses som nog så harmlöst. Män i klänning, det måste ju vara okej. Men problemet är inte nödvändigtvis män i klänning, problemet är anspelningen på sex. Lady Busty och Miss Shameless är inte personer som alla vill introducera för sina barn. Kanske mest för att man inte är sugen på följdfrågorna som kan uppstå i fråga om vad namnen betyder, vaddå byst och vaddå ingen skam. Det kan få vänta tills ungarna åtminstone har nått tonåren.

Det var det ena. Det andra är att man ska sopa rent framför sin egen dörr innan man klagar på andra. När Riksteatern slutar att bedriva politisk propaganda, då ska jag lyssna på vad de har att säga om principen om armlängds avstånd.