Kunskapsskolan kan få silkessnöret
Sverige lider av höga dödstal bland unga vuxna. Självmorden, överdoserna och det dödliga våldet har lämnat ett tragiskt avtryck. Vad är detta då ett resultat av? Rimligtvis finns det ingen enskild förklaring till detta, men det hindrar inte utbildningsministern från att se betygssystemet som en katalysator för dödstalen.
I en serie artiklar lyfter DN fram en tragisk utveckling i vårt samhälle, fler och fler unga dör. Undersökningen av Statistiska centralbyrån visar att dödligheten mellan de som enbart gått i grundskolan jämfört med de som har en eftergymnasial utbildning är sju gånger så hög.
Att sociala klyftor kan påverka livslängden är vida känt. Inte minst då hälsa ofta kan kopplas till inkomst. Men vanligtvis fokuserar dessa diskussioner på livslängd i relation till en naturlig död. Att diskutera förtida död är något som görs alldeles för sällan och det kanske inte är så konstigt – det skaver att diskutera ett av samhällets största misslyckanden.
Frågan är då hur långt man kan dra statistiken. Att det finns en korrelation mellan psykiskt mående och självmord är ett okontroversiellt faktum. Men det borde mycket till för att få fram att det skulle vara en kunskaps- och resultatinriktad skola som drivit fram de ökade dödstalen.
Det stoppar inte utbildningsminister Lina Axelsson Kihlblom att ge sig in på dessa tankegångar. Till DN påtalar hon att den tidiga utslagningen i dagens skolsystem är ett resultat av en borgerlig marknadslogik och det vi ser nu är ett resultat av skolreformerna 2011.
”Det fanns en myt om att barn var lata. Genom att stressa och skapa rädsla skulle de väckas. Hotet att bli utslagen skulle göra att alla skärpte sig.”
Samtidigt har Socialdemokraterna motsatt sig återgången till tvååriga yrkesutbildningar på gymnasiet och istället drivit på för akademiseringen av fler praktiska högskoleutbildningar. Det är en bild som är svår att få ihop. Färre personer kan omöjligen bli utslagna om målet fortfarande är att alla ska bli akademiker. Givet att nivån på den högre utbildningen inte sjunker. Något som förvisso redan är på väg att ske enligt internationella rankningar. Men resan mot botten riskerar tillta om utbildningsministerns tankegångar får fullt genomslag.
Att människor har olika förmågor och kapacitet borde vara okontroversiellt. Men att landa i slutsatsen att skolsystemet måste urholkas så att fler kan tyckas klara kunskapskraven är mycket märkligt.
På en direkt fråga om det lägsta betyget F kan komma att avskaffas säger ministern att så kan det bli. Det betyder i förlängningen att kunskapsskolan avskaffas och att betygsskalan slutar vara en objektiv bedömning och istället blir en flummig glidande skala. Kunskapsskolan offras återigen på inkluderingsvurmens altare.