L fattar läget mycket bättre än medierna
Mediebilden har nu skilt sig från verkligheten ett antal gånger när det gäller Liberalerna. Anonyma källor säger att det finns stort motstånd mot Nyamko Sabuni och en avgrundsdjup splittring, men när det kommer till kritan får partiledningen ett solklart stöd. Som i dag när det gäller att fortsatt säga nej till nya avtal med S och C och driva en egen borgerlig linje i stället.
Ingen utomstående kan veta hur stark dödsdriften är hos Liberalernas minoritetsfalang, men det är uppenbart att det krävs en rejäl dos av den för att kräva en 180-gradare av Nyamko Sabuni.
För det första är det stora opinionsmässiga raset sedan valet 2018 en direkt konsekvens av Jan Björklunds uppslutning kring Jöken.
För det andra är L:s enda chans att rädda en riksdagsplats att återskapa sin borgerliga trovärdighet. Som hallelujaparti till Löfven, MP och V finns ingenting annat än nederlag att hämta. Erfarenheten hittills har varit förödande: Björklunds stolleprov har kostat partiet halva dess väljarstöd. I den mån någon gillar mittenpartistisk vänsterism är den nischen intecknad av C.
För det tredje har Sabuni gett ett glädjebudskap till de sina genom att förklara Jöken död och begraven. Att krypa in i vänsterburen igen skulle vara ett monumentalt och deprimerande svaghetstecken i alla tänkbara avseenden. Liberalerna har återfått friheten. Klart att de ska utnyttja den.
För det fjärde. Något som Sabuni icke lär säga till sina sympatisörer men som är en realitet. Extraval hösten 2021 är för all del ett högriskprojekt – ingen vet om partiet klarar fyra procent – men det är ändå bättre att ta en chans nu än att ta ett säkert nederlag i september 2022. Om det värsta händer i höst har man ett år på sig att omgruppera, tänka nytt och komma tillbaka 2022. Om man däremot åker ut 2022, vilket enligt min uppfattning är en näst intill oundvikligt konsekvens av nytt jökande, blir det fyra långa år in i en ytterst oklart dimma utanför rikspolitiken mellan 2022 och 2026. Då kan det vara hej och farväl från riksdagen inte bara för tillfället utan för all överskådlig tid.
Liberaler som inte förstår det här tenderar att vara folkpartister som hellre drömmer om ”glory days” än begrundar dagens kärva realiteter. Partiledningen lyssnar till dem på egen risk (men verkar ha det goda omdömet att låta bli). Mediernas entusiasm för motvallskäringar är förstås inte förvånande, men den har inte så mycket med det faktiska läget att göra.
Senior rådgivare i Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse för allmännyttiga ändamål.