Så vann lipsillarna – för att inte säga det kinesiska Kommunistpartiet – ännu en pr-seger i det lilla.

Restaurang Riche, en institution i Stockholms krogvärld och uteliv, har de senaste månaderna tapetserat innerväggarna med bilder på Kinas diktator Xi Jinping, iförd fladdermusöron under texten ”Batman”. Verket, skapat av konstnären ”Iron”, är helt i linje med Riches estetiska profil – som gärna utmanar gästerna (oftast på ett rätt snällt sätt om vi ska vara ärliga).

Att restaurangen denna gång valde att göra ett politiskt ställningstagande med udd gjorde mig därför glad. Må vara att dörren är vidöppen – eller rättare sagt borde vara vidöppen – när man gör narr av ledaren för en av världens mest repressiva regimer. Det ska tilläggas att konstverken är en del av ett större projekt i samarbete med Taverna Brillo (också det en restaurang) för att uppmärksamma den svenske, och av Peking fängslade, medborgaren Gui Minhais öde (se Josefin Holmströms text i SvD Kultur).

Så kom till slut kritiken. En internationell filippinsk modedesigner, Bryan Grey Yanbao, lägger upp en bild på konstverket på sin Instagram och anklagar det för att vara rasistiskt mot asiater i allmänhet. Andra instagramkonton hakar på och händelsen blir snabbt ”global” varefter både Riche och upphovsmannen ber om ursäkt till alla som blivit förolämpade. Konstverken tas ned.

Ängsligheten i Riches agerande förbryllar och förvånar. Borde inte det här vara exakt ett av de scenarier man planerat för – och därmed också kunnat vara trygg med att inte backa när väl klagokören från lipsillarna drog igång? Nu blir skadan trefaldig: genom att vika ned sig ger man sina kritiker rätt (det har de inte), Pekingregimen skördar en pr-seger och restaurangen framstår exakt så principlös och feg som den, ja uppenbarligen, faktiskt är.

Hur var det Marx (Groucho alltså, inte Karl) uttryckte det?

”These are my pinciples! And If you don’t like them… well I have others.”

Se där ett citat som skulle passa väl på Riches väggar.