Ett gynnsamt företagsklimat främjar utveckling, jobb och välstånd och är i högsta grad ett allmänintresse. Men det betyder inte att alla företagsintressen är allmänintressen. Som marknadsliberala debattörer brukar påpeka är det skillnad mellan att vara pro business och pro market.

Det kan vara bra att ha i åtanke när man tar del av kritiska näringslivskommentarer till Moderaternas förslag om stramare regler för arbetskraftsinvandringen, eftersom dessa handlar just om att skapa bättre balans och främja allmänintresset. Visst är det bra för det enskilda företaget att kunna rekrytera vem man vill utomlands. Men hur bra är det med fri rekrytering av personer som får lön man inte kan leva på, som riskerar att utnyttjas av oseriösa arbetsgivare och som kan ta med sig familjemedlemmar som kommer i åtnjutande av välfärdstjänster som skattebetalarna får finansiera?

Samtidigt är det angeläget att inte införa några idiotstopp eller ny hopplös byråkrati. Svensk ekonomi och det svenska näringslivet är del av en integrerad världsekonomi med täta internationella band och det bör vara lätt för kvalificerade personer att komma till vårt land för att jobba under längre eller kortare tid.

Moderaternas väg är att inte längre ställa ett lönekrav på lägsta tänkbara nivå utan på en nivå som motsvarar den svenska medianlönen, i dag 31 700 kr/månad. Det finns ingen vetenskaplig grund för just det som kriterium, men det gör det inte för någon annan nivå heller, och kravet har fördelen att vara enkelt ur administrativt perspektiv samtidigt som det är så väl tilltaget att det begränsar riskerna för bluff och bidragsberoende. Att man som arbetskraftsinvandrad ska vara kapabel att försörja och hysa sin familj ifall man vill ta den till Sverige borde dessutom vara en självklarhet.

Om kravet också kan leda till att några av de många utlandsfödda som i dag inte är självförsörjande lättare kan få ett jobb är också en viktig sak vunnen. För fem år sedan var de 600 000 och efter ytterligare stor invandring och ett år av pandemi lär de vara ännu fler. Att i det läget låta det vara fritt fram för arbetskraftsinvandring till lågbetalda jobb är en märklig prioritering. Men självfallet har Moderaterna rätt i att denna effekt blir betydligt starkare om den kombineras med ett bidragstak så att det garanteras att arbete alltid är mer lönsamt än icke-arbete.

Tyvärr lär det dock bli ännu svårare att lotsa bidragsreformen än inkomst- och försörjningskraven genom riksdagen. Kravet på att ta bort alla bidrag och öppna dörren på vid gavel för alla som vill söka lyckan är inte bara djupt problematiskt vad gäller konsekvenserna för ordning, tillit och sociala förhållanden, det är också helt orealistiskt.

Partipolitiskt har Socialdemokraterna fått en present de ofta bett om men knappast tar tacksamt emot. Ledningen har agiterat hårt mot nuvarande regler – men övriga Jökpartier vill inte ha förändring. ”Nu finns massiv majoritet i Sveriges riksdag för att reglera arbetskraftsinvandringen”, skriver LO-ekonomen Torbjörn Hållö. Ja, om Socialdemokraterna röstar som de tycker. Förargligt då att deras nya strategi är att göra tvärtom.