När goda råd är dåliga
Moderaterna måste vinna tillbaka storstadsväljarna om partiet ska ha någon chans att vinna nästa val, menar DN:s ledarsida. Att städerna spelar en viktig roll råder det inget tvivel om. Att den burgna medelklassen i villaförorterna och på Östermalm börjat rösta pa S är också det ett intressant fenomen i vår tid.
Personligen tror jag att det i många av dessa fall handlar om social status. En röst på S är en signal till omgivningen att man tillhör en utvald skara som har råd med vänsterpolitik. Därtill har S lyckats binda ett antal värderingar till partiet som ytterligare höjer statusen för dess urbana väljare (notera att sambandet genast försvinner när vi rör oss utanför storstäderna).
Om det är Moderaterna eller Socialdemokraterna som i längden missgynnas mest av denna utveckling är inte självklart. Och just denna väljarskara är, som sagt, notoriskt volatil (vilket väcker frågan hur klokt det är att anpassa en hel valstrategi efter just denna grupp?).
Nåväl. Men det jag plockade upp i ledaren var passagen om CDU och partiets senaste valvinst (med referens till en text av Kristofer Tamsons i Svensk Tidskrift). Värt att notera är att CDU under Kai Wegner gick till val på, och vann stort, med en tydlig liberalkonservativ agenda. Väljarna hade helt enkelt tröttnat på år av de rödgrönas vanstyre. Att Wegner tog tydlig ställning för bilens roll i staden bidrog stort till segern.
I Bremen valde det regionala CDU-ledarskapet en motsatt strategi. Kristdemokraten Frank Imhoff lade sig nära De Gröna i flera fragor – synen på bilen inklluderat – i hopp om att öka chanserna på ett “svart-grönt” samarbete. Det gick inte alls och Bremens SPD kunde regera vidare med De Gröna och Die Linke.
Å andra sidan går det, just nu, rätt bra för CDU i Nordrhein-Westfalen och Schleswig-Holstein vars båda ministerpresidenter tillhör partiets “mittenfalang”. Kort sagt: gott om exempel för båda sidor på hemmaplan att slå varandra i huvudet med.
Passusen, och piken till den svenska borgerligheten får man anta, om att CDU på senare år gjort “andra vägval” än svenska Moderaterna blir dock litet märklig. I alla fall om syftet är att försöka visa upp ett föredömligt exempel. Fakta är att CDU alltsedan 2017, med undantag för coronapandemin, brottats med svåra interna konvulsioner. Om Friedrich Merz lyckas föra tillbaka partiet till klassiska liberalkonservativa positioner är fortfarande en öppen fraga. CDU:s läge är i mångt och mycket där Moderaterna befanns sig 2014-17.
Om Merz läser DN:s ledarsida förblir i sammanhanget oklart.
Vikarierande ledarskribent i Svenska Dagbladet.