Verkligheten visar dock på något annat. Människor har en tendens att välja det som är det enkla snarare än det bästa. Särskilt tydligt blir det i stadsbilden – få människor vill förmodligen leva i en stad där det är enklare att hitta en McDonald’s eller ett Espresso House snarare än den personliga familjerestaurangen eller ett mysigt fik med hemlagade kanelbullar. Ändå väljer kunder kedjor i så hög utsträckning att dessa sakta men säkert konkurrerar ut sina mer individuella motståndare.

Coronakrisen accelererar de små företagens problem att hålla jämna steg med kedjorna. Svensk Handel inleder sin rapport Coronavirusets följdeffekter för handeln med orden: ”Läget är fortsatt allvarligt och många företag klarar max två månader under rådande omständigheter”. Rapporten är från april tidigare i år. Man kan bara föreställa sig läget nu.

För den som själv inte är direkt drabbad kan detta kanske tyckas ointressant. Man kanske oroar sig för vad detta gör med ekonomin, både nationellt och internationellt. Men man glömmer hur det kommer att påverka ens egen värld.

Få vill nog vakna upp efter pandemins slut och inse att staden man bor i nu bara består av kedjor. H&M, Claes Ohlson, Burger King och Starbucks har förvisso alla sina förtjänster, men det är inte de som ger ett samhälle personligt prägel. Ett område får sin karaktär av den udda butiken som varvar secondhand med egensydda barnkläder, av restaurangen som inte är större än ett hål i väggen och serverar israelisk hummus och av nischade antikvariat och musikaffärer.

När julhandeln står för dörren kan detta vara värt att fundera över. Marknadsekonomin fungerar ju faktiskt så att det är vi själva som styr hur världen ska se ut på andra sidan krisen.